Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Dödsstraffets exequerande verkar demoraliserande på massan af folket - Afrättningars demoraliserande verkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
FEMTONDE KAPITLET.
Dödsstraffets exequerande verkar
demoraliserande på massan af folket.
"Lexemple qoe donne toujours 1’échafauJ, c’est que la vie de
rhomm? cesse d’ètre sacrée qaand ön croit utile de le tuer".
(FlUJCtRT).
Undersöker man närmare den verkan, som en afrättning
medför, kan man ej dölja for sig, att den är af en ganska skadlig
beskaffenhet. På de förnämsta yttringarne af denna verkan
vilja vi här söka fästa uppmärksamheten.
Dödsstraffet verkar demoraliserande först och främst
derigenom, att, då icke blott den gudomliga lagen, utan
ock Statens lagar förkunna helgden och
oantastligheten af ett menniskolif, Staten sjelf uppträder och
faktiskt vederlägger detta, i samma stund skarprättaren,
på gifven befallning, låter bilan fälla öfver den lifdömdes hufvud.
Det gamla budordet, som lyder: »Du skall icke dräpa», kan,
då det afser att just inskärpa grundsatsen att ej någon skall
taga hvad blott lifvets Herre förmår gifva, icke hafva afseende
allena på individen; det måste i sin allmänhet äfven gälla för
Staten. Sa länge ett folk ännu befinner sig på ett lägre
stadium af kultur, aktas menniskans lif ringa. Detta visa sederna
i Kina ännu i dag, der föräldrar ganska ofta saklöst dränka
sina nyfödda barn, särdeles ont de äro af qviuuokön. Med eu
högre civilisation vinner helgden af menniskans lif allt mer och
mer erkännande och aktning. Idéen om menniskovärdet, om
menniskolifvets oantastlighet, äfven hos den spädaste varelse,
utgår från kristendomen och är just det, som den högre
civilisationen, skall söka att i lagstiftningen starkt utpregla. Men
hvarje verkstäld afrättning talar ett motsatt språk. Den
ådagalägger påtagligen för den på afrättsplatsen församlade hopen,
att Staten dock icke sjelf aktar ett menniskolif så särdeles
mycket och att hvad för individen är ett brott, är for Staten,
som har makten, lofligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
