Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Om Dödsstraffets nödvändighet för att stäfja grofva brott mot Staten. Om Dödsstraffets nödvändighet för att motverka föröfvandet af mord - Mord begångna af qvinnor; qvinnors afrättande icke nödvändigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Ej tvingande nödvändighet att afrätta qvinnor.
afförande till stupstocken och halshuggande — under, såsom
det fordom skedde, antingen en tjutande pöbels buller och
begabberier eller under en medlidsam menighets suckar och tårar,
— om detta, kanske med flere års mellanrum, inträffar skall
öfver hela landet uppväcka en sådan fasa, att intrycket och
minnet deraf skall afhålla hustrur, som genom eller utan eget
förvållande anse sig olyckligt gifta, eller missnöjda eller lidande
tjensteqviunor från tanken att mörda mannen eller husbonden?
Vi svara härtill nej! En maka, som länge fördragit mannens
otrohet, brutala uppförande, våldsamma behandling, och, hänförd
af svartsjuka, eller hat och hämnd, slutligen beröfvar honom
lifvet, låter sig icke afskräckas af fruktan for det dödsstraff,
som lagen för ett sådaut brott stadgat, men som hon vet blott
sällan gå i verkställighet En tjensteqvinna, hvilken, upptänd
af hat eller hämnd öfver förment orättvis eller grym
behandling, mördar sin husbonde, ryggar, drifven af en våldsam
passion for ögonblicket, lika litet tillbaka till följd af straff hotet
i lagen. Hvarje förståndig make, hvarje god husbonde, inser
tillfyllest, att icke är fruktan tör dödsstraffet det rätta medlet
att afhålla qvinnan fran tanken att begå brott.
Skulle det verkligen vara en tvingande nödvändighet
att afrätta den for mord till döden dömda qvinnan for att
sålunda »absolut betaga henne förmågan att vidare motverka
statsändamålet»? Skulle det icke vara möjligt att i liftidsfängelset
kunna förvara henne så väl att den brottsliga göres for
samhället och dess medlemmar oskadlig för framtiden? Med stöd
af erfarenhetens vittnesbörd, anse vi oss härtill kunna gifva
jakande svar, och vi hänvisa till hvad här ofvan (sid. 1(56)
blifvit yttradt angående fångvården i vårt land.
Såsom af tabellen XIII (sid. 163) kan inhemtas, hade under
25-årsperioden 1865—89 ett antal af 106 qvinnor, eller i
medeltal omkring 4 qvinnor ärligen, blifvit sakfallda for mord.
Alla dessa hafva emedlertid i straffängelset fatt försona sina
grofva brott och det har visat sig, att Staten sålunda
lyckats oskadliggöra dem for samhällets fredliga medlemmar1).
I) Exempel 9aknas icke att Kongl. Maj:t från lifstid9straffarbete
förskonat qvinnor, som begått mord, derest de under en längre tid
iakttagit godt uppförande, såsom t. ei. Hanna P. dömd 1857 af
Härads-ocb Hofrätt till dödsstraff för mord och, efter att hafva tillbringat 25 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
