Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Reformationens infytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
trädde for att utöfva straffmakten, betraktade sig sjelf såsom
uppfordrad att tukta syndare, i uppgifvet ändamål att
derigenom söka afvärja Guds vrede från hela lan det. Detta
från judendomen lånade föreställningssätt om Gud, såsom ett
högsta väsende, hvilket, i likhet med menniskor, låter hänföra
sig af vrede eller andra passioner, då han straffar, hade ock
på lagstiftningen den inverkan, att lagstiftaren ansåg sig pligtig
att med de allra strängaste straffhotelser söka
afskräcka från nämnda brott oeh att med hjertlös hårdhet
till lifvet straffa m issgeruingsmän, icke blott till deras
egen tuktan, utan i synnerhet för att genom deras blodiga och
qvalfulla död söka blidka en förment vredgad
gudomlig-lie t och sålunda likasom genom ett särskildt syndaoffer, frälsa
hela landet ifrån en förtörnad Guds hämnd1).
Såsom en bestämdt ledande princip vid strafflagstiftningen
under l(5:de och 17:de århundradet kan derföre räknas utom
de tvenne förnt nämnda äfven denna:
III. att genom de strängaste
straff, såsom dödsstraff
och kroppsligt affliktiva
straff, skall lagstiftaren’
söka förmildra Guds vrede
och rädda landet från Hans
hämnd.
När nu härtill kommer, att man, efter Reformationen,
ansåg sig i den Heliga Skrift böra söka icke blott enda källan
for vår religion, utan i Gamla Testamentet äfven en positiv
lagstiftning af gudomligt ursprung, bindande till bokstaflig
åtlydnad för alla tider och för alla folk, så upptogos från den
Mosaiska lagen bestraffningar af en upprörande hårdhet,
utgående från principen af taliou. Detta synes af det på Carl
1) Denna uppfattning uttalas ock klarligen i Olai Petbis predikan
mot eder 1539 (Skrifter utgifna af svenska Literatursdllskapet. 1889), hvarest
det beter, att »Offuerheeten som gudz tienare är och bäär swerdet, skulle
tagha thenna eakena alwarliga före och bardeliga neffza och straffa offuer
sådana gräseliga eedher. — Menniskian bespottar och begabbar, reeter
och opweckier och så mykit henne mögeligit är, tråtzar, nödgar och trugar
gud til hemd och wreden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
