Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess yta sammanhängande stora fläckar uppkomma, af helt
annan natur och helt annan utsträckning och varaktighet
än dem, vi i det föregående gjort bekantskap med. Af
och till kunna de väl upplösa och skingra sig, men
förstörelsen går dock i det hela sin väg skoningslöst fram. Snart
har hela solen höljt sig i ett skal, som antager en allt
dunklare glöd. Ett och annat flämtande återuppblossande
inträder visserligen, men allt sällsyntare, allt svagare. Så
blif-ver det natt. Det är förbi; förgängelsen har vunnit seger.
Vi kunna nu fråga. Aro då de framtidsutsigter, som
i det föregående äro framstälda, så rätt sannolika. Svaret
måste lyda: dels är det i och för sig sannolikt, att så
måste ske, då ett sjunkande i kraft öfverallt gör sig
gällande i naturen, då solen faktiskt alltjemnt utstrålar ljus
och värme, och ersättningen derför, hvarifrån den då än
måste hemtas, så snart detta är något naturligt och
ändligt, måste förr eller senare taga slut. Och dertill
kommer, att om vi, som jag redan i första föreläsningen
påpekade, helt enkelt betrakta solen ej som något
enstaka-stående i naturen, utan endast som en enstaka medlem i
en stor familj, eller kanske än rigtigare, som ett enstaka
träd i en väldig skog, bestående af träd, som alla höra till
samma slag, vi kunna hos de öfriga till samma skog hörande
träd studera hvarje enskild individs uppkomst, tillväxt,
af-tagande och slut. Ty antag, att vi en dag begifva oss ut
i en skog, så se vi kring oss idel träd. Om vi satte oss
ned med ögat rigtadt på ett bestämdt bland dem och vi
äfven med den allra spändaste uppmärksamhet följde det
från solens uppgång till dess nedgång, så skulle vi
återvända hem, utan att hafva fått bättre kunskap om de
skeden, hvarje enskildt träd har att genomlöpa. Helt
annorlunda ställer sig saken, om vi i stället med vaken blick se
oss ikring. Här se vi ett fröhus, fallet till jorden och frön
färdiga att taga fäste deri, här en ytterst späd telning,
som just skjutit upp ur jorden, här ett kraftigt ungträd,
som liksom tyckes äfias att växa om sina jemnåldriga, här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
