Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lassalle blef nu en förälskad dåre — som alla till mogen
ålder komna män alltid bli — då de bli förälskade i —
barn.
Helene kunde göra med honom hvad som helst — hon
lekte med honom som med en stor hund — och o då hon
ropade »couche» — så låg han för hennes fötter. Åter den
gamla sagan om »Omfale — och Herkules», då Omfale
röfvar lejonhud och klubba från Herkules — och tvingar
honom att som slaf spinna bland hennes tärnor. —.
När hon rest sände han henne telegram på telegram
och skref sex kärleksbref på tre dagar. Snart reste han
efter till Bern, sökte upp henne och som två barn bygga
-de skimrande luftslott samman — luftslott om makt och
storhet och kärlekstycka, och tillbringa en hel vecka i
outsäglig lycka och saligt rus. Lassalle besöker Helena i de
ljusa klara månskensnätterna och hela deras lif är en dröm.
Den 3 augusti kom Helene hem till sina föräldrar i
Genf — och underrättade genast modern om att hon och
Lassalle ämnade gifta sig.
Modern blef utom sig och underrättade genast fadern
om skandalen, det kom till häftiga scener och man kunde
ej finna ord nog starka till att fördöma Lassalle —- han vore
en samvetslös röfvare, en niding, en kvinnoskändare — och
så drogs hans förhållande till Sofia von Hatzfeld fram inför
Helene. Det oaktadt vidhöll Helena sitt beslut att gifta
sig med Lassalle.
Fadern förbannar henne och förbjuder henne att se
sin mor och sina syskon — och Helene störtar ut och bort
till det hotell där Lassalle skulle ta in. Då hon kommer
dit träffar hon Lassalle vid porten — tåget han kommit med
hade blifvit försenadt — och han hade ej fått hennes bref.
Då de kommit in i rummet kastade sig Helene ned
för hans fötter och ropade att nu vore stunden kommen att
fly till Frankrike och det ögonblickligen med nästa tåg —
och hon kallade sig hans hustru — hans egendom.
Men Lasalle förstod ej situationen. För första gången
i sitt lif — »är Lassalle icke Lassalle — säger Brandes — och
i stället för att enlevera Helene von Dönniges — bjuder han
henne armen och för henne bort till en väninna, där
hennes mor inom kort hämtar åter den förrymda dottern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
