- Project Runeberg -  Ferdinand Lassalle /
20

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med dylika kransar oeh girlander voro platserna under
hela vägen äfven smyckade. Vid gränsen blef
»presidentvagnen», som kändes igen på sin inskription »Varder Eniga»
plötsligt öfverraskad af ett blomsterregn. Arbetets döttrar
var det, som med säkra kast läto blomsterregnet falla helt
plötsligt.

Där stodo i täta led arbetarmassorna från Solingen och
Wermelskirchen uppställda för att sluta sig till tåget.

Att beskrifva det gränslösa jublet är knappt möjligt.
Hälsningarna och välkomstropen togo ej ända förrän man
anländt till Ransdorf. När vägen vid en böjning af
chaussen gick nedåt, visade sig ett intressant skådespel.
Folkmassan, som strömmat samman för mottagningen, sökte
att hålla jämna steg med den nedför berget rullande
vagnen och störtade i galopp dels på en sidoväg, dels på själfva
chaussén efter den i rask fart bredvidilande vaguraden.
Och så stor var ifvern att de flesta kommo fram samtidigt
med det att vagnen inträffade i Ransdorf».

Det tal Lassalle här, under dånande bifallsrop höll, för
att fira årsdagen af arbetarföreningens stiftande, var
glänsande. Och i stolt segerkänsla kunde han blicka tillbaka
på en rad af vunna segrar. Och han slutade sitt mäktiga
tal med följande ord, lånade af en skald: »Måtte om jag
går till botten, en hämnare och efterföljare uppstå af mina
ben». (Exoriare, aliquis nostris ex. ossibus ultor). tylåtte
denna väldiga kulturrörelse ej gå till botten med min person,
utan den brand jag tändt gripa allt vidare och vidare
omkring sig så länge ännu en enda af eder lefver och andas!
Lofven mig detta och till ett tecken härpå, räcken edra
händer i höjden!»

Tre månader senare låg Lassalle som lik i en liten
schweizisk by!

Lassalles kärleksöde oeh död.

Under hela denna uppslitande tid stod Sofia von
Hatz-feld alltjämt som en trofast kamrat vid hans sida. Väl
kunde Lassalle med sin fjärilslätta natur och sin passion för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:10:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dksilhu/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free