Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 294
DJUR OCH MÄNNISKOR.
En morgon stod lian på en klippa vid stranden.
Hundratals fåglar kretsade omkring hans huvud,
sutto på hans skuldror och vid hans fötter. Det
var en frisk och skön sommarmorgon. Sjön låg
ljusblå och skimrande. Man kunde knappast se ut
över den, så starkt sken solen. Men så plötsligt
fick han se något blänka och darra på vattenytan.
Det kom närmare och närmare. Bradalbas ögon
stodo på skaft. Jo, det var verkligen prinsessans
båt. Den lade till vid stranden och hon kom
vandrande upp för bergstigen. Hon bar en vid
klänning och i stället för kronan, som hon annars hade
haft på huvudet, satt nu en tung blomsterkrans på
hennes lockar. Då hon fick öga på Bradalba,
stannade hon och log.
— Varifrån komma alla de där fåglarna? frågade
hon.
— Det är mina goda vänner, svarade Bradalba.
Och kom nu med mig, så skall jag visa dig, var
de bo.
Prinsessan räckte honom handen, och så vandrade
de ut pä de brantaste klipporna. Om det var
mycket svårt att gå, lyfte Bradalba prinsessan och bar
henne över klipprämnor och vattendrag. Men allt
emellanåt stannade Bradalba vid ett hål i klippan
och sade:
— Pass på! Här ha fåglarna sina ungar. Och
han kunde då sticka in handen och taga fram sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
