Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 264 DJUR OCH MÄNNISKOR.
kade henne i en liten ho. Då hon fick öga pä
barnen, blev hon så rädd, att hon nära på hade
trillat omkull i gräset.
— Förlåt mig, mitt nådiga herrskap! sade hon
med darrande röst. Men jag var så hungrig och
törstig, att jag inte kunde låta bli att skaffa mig
en mjölktår. Jag tyckte rakt, att den här välsignade
kon hacle kommit till mig från himmeln.
— Drick du mjölken! sade Malona i uppmuntrande
ton. Och här har du bröd och ost att äta till, och
hon tog fram ur matpåsen, vad föräldrarna hacle gett
henne och Malena.
Det gick långsamt för den gamla att äta, och
Malona stod som på nålar. Hon tänkte, att nu
hade det nog börjat ringa till kyrkdags, och nu
skulle hon då alldeles säkert komma för sent.
Då gumman slutat äta, reste hon sig och började
gå, men då Malona frågade henne, vart hon
ämnade sig, svarade hon: Jag hacle tänkt mig till
kyrkan, men det är svårt för en gammal stackare att
gå ensam.
— Ja, så får jag väl hjälpa dig! sade Malona
och lade hennes arm i sin. Emellertid hade gossen
varit så förtjust över att hava återfunnit sin ko, som
han omfamnade och kysste mitt på den vita
stjärnan.
Tack ska du ha! sade han fort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
