Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BILTOGE.
89
Djupt inne bland granträden låg en stor
myrstack. Den var nästan så stor som en hövålm, ty
i många, långa år hade myrorna arbetat på den.
I millioner krälade de upp och ner, fram och
tillbaka bland de små torra nålarna, jämt sysselsatta
med att göra stacken ännu större. »Man skall inte
spara sig», ropade de uppmuntrande till varandra.
Vi arbeta inte för oss själva, vi arbeta för det helas
framtid. Vad gör det om hundrade tusen myror
dö och förgås, bara stacken växer, och den skall
växa. Den skall bli något oerhört; räcka helt upp
till molnen.
Vi unna oss aldrig ro varken natt eller dag. Det
är bara att arbeta och kila i väg. Inte ha vi tid att
sitta på en pinne och sjunga i timtals som de lata
fåglarna. Vi måste uträtta något, lämna en gärning
och ett namn efter oss, när vi snart ligga med benen
i vädret! Och myrorna störtade vidare, som en
hel flod av små krälande insekter.
Genom gräset sprungo hararna i vild fart; men
plötsligen sutto de stilla och mumsade på något
blad, de hade funnit.
— Här är läckert i det gröna! sade de och rörde
på nosarna. Ingenting kan vara roligare än att
springa så där tanklöst omkring bland örter och
gräs! Snön är borta, och jorden är så trevligt varm
och mjuk. Bara det inte funnes rävar till i världen,
då skulle det vara alldeles fullkomligt. Men man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
