Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN MED FÅGLARNA.
95
Sparven hoppade ut, och strax därefter kom
svalfar i full fart flvgande in i rummet.
✓ o
— Vi! Vi! Vad står på? frågade den och satte
sig vid frökens huvudgärd. Det är väl inte något
o o o
farligt heller?
— Jag vet verkligen inte, sade fröken sakta.
Men jag känner det, som om jag inte skulle kunna
stödja på benen vidare. Måhända skall jag nu dö.
— Då behöver ni ju inte stödja på benen vidare,
sade svalan och lade sitt lilla huvud på sned. Då
får ni ju vingar och kan flyga, och det är,
uppriktigt sagt, mycket roligare.
— Men himlen är så långt borta! sade gamla
fröken och såg upp emot den lilla strimma av
vårhimlen, som var synlig över hustaken.
— Ja, det är säkert! kvittrade svalan. Och det
är just det, som är det sköna. Ni skulle väl inte
vilja, att den kom ned över er som en paraply?
Om ni visste, vad det är underbart att kasta sig ut
i det vida lufthavet och så veta, att man inte kan
nå dess yttersta gränser! Det är bara att flyga
och flyga uppåt i det oändliga, nedåt i det
oändliga. Om man än brukar sina vingars hela kraft,
så når man blott en liten, liten del av det stora
himlavalvet.
— Men jag är så ovan! sade gamla fröken och
suckade.
6—132865. Nyblom, Djur och människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
