Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastade beundrande blickar på Djurgårdens ros.
“Det skulle vara den största otacksamhet mot
kärleken att ej hjelpa henne. Min fröken“,
fortfor han och fattade sin hatt, “jag anser
det vara ett särdeles stort nöje att få följa
eder, och vi skola göra allt, för att taga reda
på rymlingen.“
Till svar böjde Maria endast sitt täcka
hufvud med en behaglig åtbörd.
“Anamma och regera“, mumlade Gustaf
för sig sjelf, under det han drog på sig
sommaröfverrocken, “om jag hade en sådan
flicka, skulle inte någon kunna ta henne ifrån
mig. Lycklige Johan, som eger en sådan
skatt.“
“Är ni ej färdig snart?“ frågade Maria
med en tydlig ängslan i sitt täcka anlete.
“Ack“, utbrast hon och smålog så varmt,
under det en glindrande tår darrade i de långa
ögonhåren, ni förstår nog huru angelägen
jag skall vara att träffa Johan; och huru ...“
“Min fröken“, afbröt Gustaf med värma,
“jag skulle i sanning vara en dålig menniska,
om jag icke behjertade er och min väns
ställning. Jag skall följa er huru länge ni
behagar, och göra allt, för att söka upp Johan.“
“Tack, tack“, svarade Maria, och en
suck af lättnad undslapp hennes barm.
Snart voro de nere på gatan. Der
stannade Gustaf en stund helt villrådig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
