Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— inföll vännen — och bland Stockholms poliskår
finnes ännu en och annan, som påminner sig denne
utländing.
Monsieur Crabat var poliskonstapel och
berättelsen om honom lyder som följer:
För omkring tjugu år sedan, kanske närmare
tjugufem, hitkom ett fransyskt herrskap och bodde
här ganska länge. Hos detta herrskap var monsieur
Crabat anstäld såsom betjent. Denna befattning
måtte likvisst ej ha roat honom i längden, ty inom
kort såg man honom såsom poliskonstapel promenera
på Djurgården, och der qvarblef han äfven till dess
han för alltid slutade sina dagar.
Den tidens ”pass” voro icke så inrättade som
nu. Hvar och en hade sig anförtrodd vården af ett
qvarter, och det bekymrade föga de patrullerande,
om de händelsevis slunto in på en krog för att
inmundiga en läskedryck. Isynnerhet var ”Lübeck”,
nuvarande Lilla Hasselbacken, ett eftersökt ställe,
och derinne kunde det icke vara omöjligt att ibland
träffa på de på ”pass” utsatta, ätande och drickande.
Ty på den tiden var det gyllene tider för
poliskonstapeln; han hade då full rättighet att gå in på
hvilket näringsställe som helst, och man kan naturligtvis
göra sig en något så när trogen föreställning om
huru ofta och huru gerna konstaplarne skulle taga
sin rättighet i anspråk under de kalla och ruskiga
vinterdagarne och aftnarne. På den tiden fick en
värdshusvärd också hålla öppet om qvällarne så länge
han behagade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
