Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kejsaren hade med synbar rörelse åhört AminofTs tal.
Med sin vanliga hänförande vänlighet svarade han — „att han
var tillfredsställd att se en deputation af den finska Arméen, en
Armée, som igenom dess förtjenster, härdighet och bravour
gör sig berättigad till allas aktning, och att det alltid skulle
vara honom kärt att se hvar och en individuélle lycklig och
befordra detsamma efter nu förändrade omständigheter".
Därefter lämnade Aminoff till kejsaren deputationens böneskrift.
Alexander mottog den med orden: „Deri är väl ingenting annat
än hvad rätt är?" hvarpå han erhöll till svar: „Allt hvad vi
deri i underdånighet anfört är grundat och bygt på våra lagar
och författningar". Till slut förestälde Aminoff deputationens
öfriga medlemmar för kejsaren.
På audiensen hos kejsaren följde några dagar senare
mottagning hos kejsarinnan och änkekejsarinnan. Om
audiensen hos kejsarinnan Elisabeth säger Aminoff: „Mitt hjerta blef
upprört vid åsyn af denna interressanta person, och påminte
mig så lifligt hennes olyckliga systers öde: f: d: Drottningen
af Sverige." — Om änkekejsarinnan Maria, Alexanders moder,
säges i samma dagbok: „Hon liknade sig i grace och
höflig-het. Påminte sig att hon sett mig förut då jag var här för
26 år sedan, talte mycket om Finland och huru mycket hon
intresserade sig för det landet, hvilket hon önskade engång
kunna besöka — frågade huru de hederliga bönderna mådde,
som varit här förledet år med deputation; om landets cultur,
fabriker etc. etc. —" Äfven storfurst Konstantin uppvaktades
af deputationen i dess helhet.
Sedan begynte man invänta kejsarens beslut. Åter
förgick vecka efter vecka, och ännu i början af mars visste man
ingenting. Under tiden hade vederbörande rådgifvare dryftat
frågan, och gjorde det alt fortfarande.
I hufvudsak var deputationens petition öfverensstämmande
med ridderskapets och adelns. Motiven voro desamma och
likaså de flesta af de föreslagna åtgärderna. Man märker dock
att deputationen ännu mera konsekvent hyllade uppfattningen
att officerame hade rätt att under hela sin lifstid bibehålla alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
