- Project Runeberg -  Finska kriget och Finlands krigare 1808-1809 /
728

(1897) [MARC] Author: Johan Richard Danielson-Kalmari Translator: Werner Söderhjelm - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med dem alla. Vara nyttig om vi med alla andra olyckliga får
välsigna kejsarens nåd och rättvisa". — Ju tvifvelaktigare
Palm-felts minne genom händelserna i Kalix kommit att framstå,
desto angenämare är det att se att han icke, likgiltig för sina
kamraters öde, endast eftersträfvade egen vinning.

Den 4 dec. meddelade Barclay de Tolly att kejsaren
tillåtit Aminoff jämte några officerare „i egenskap af deputerade"
komma till Petersburg. Aminoff anmärker med anledning häraf
i sin dagbok att han icke anmält sig såsom deputerad för
armén, om också han i kejsarens svar så benämnes. Man kunde
förmoda att denna benämning gjorde en uttrycklig fullmakt,
utfärdad af arméns officerare, för deputationens medlemmar
nödvändig; en sådan tyckes likväl icke varit påtänkt, och svårt
hade det äfven gestaltat sig att få den till stånd, dåofiicerame
voro spridda kring hela landet. Att döma af åtskilliga
omständigheter torde likväl deras antal, som muntligt befullmäktigade
Aminoff att föra deras talan, varit ganska stort. Sina kamrater i
deputationen valde Aminoff fullständigt efter egen smak; deras
antal borde blott inskränkas, alldenstund generalguvernören
meddelat det kejsaren icke ville hafva deputationen talrik.1) Af
de ofvan uppräknade officerarne, hvilka Aminoff i början tänkt
sig som följeslagare, stannade därför öfverste Gustaf Aminoff,
öfverstelöjtnant Grotenfelt och major von Bom hemma. I
stället tillkom den unge löjtnant Frans von Knorring, hvilken
önskade begagna tillfället att bese Petersburg och fick vara med i
egenskap af ordförandens adjutant.

Innan Aminoff med sina kamrater begaf sig i väg, sände
Barclay de Tolly till statssekreteraren Mikael Speranski följande
karaktäristik af deputationens medlemmar:

»Generalmajoren baron Aminoff, en skarpsinnig man, var
Gustaf IU:s adjutant och gunstling; efter konungens död
kastades han, såsom hörande till Armfelts parti, i fängelse, hvarest
han tillbragte tre år. Konung Gustaf IV Adolf, hvars förtroende

1) I svarsskrifvelsen till Barclay] de Tolly af den 9 nov. g. st är
därom dock ingenting direkt sagdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djfikrigar/0738.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free