Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket han omtalar såsom bevis på den inom ryska militären
herskande anda. Löjtnant Poduschkin råkade på öppen gata
i gräl med en rysk officer, hvilket slutades med slagsmål.
„Detta och dylika uppträden tyckes just icke vara tenterande
för svenska officerare att antaga den ryska tjensten, hvilken
med så mycken gloire bjudes oss**. 1 Borgå slöto sig löjtnan*
teme Blomstedt, Rohr och von Otter, två bröder Nassokin,
samt auditören Öhrstedt och fanjunkaren Boije till sällskapet.
Före afresan från staden skref Wärnhjelm till generalskan
Adlercreutz på Kiiala ett bref för att, såsom han säger,
»öfver-lämna ett bevis af den högaktning, som hvarje af oss hyser
för vår älskade chef“.
Till Lovisa anlände man den 21 och dröjde där öfver
denna och följande dag. Kommendant i staden var
ingeniör-generalen Briskom. Då han var känd som en välvillig man,
begåfvo sig officerarne, med öfverste Wright i spetsen, på
uppvaktning till honom. Mottagandet var artigt, och generalen,
som från kommendanten i Borgå erhållit rapport om löjtnant
Poduschkins opassande beteende, hade utsett en annan officer
att följa sällskapet till Fredrikshamn. Det var en löjtnant
Wulffert, som äfven kunde svenska; Poduschkin hade endast
talat ryska. »General Briskorn bodde uti fortificatjons brigade
huset*4, fortsätter Wärnhjelm, »ett ställe där mina föräldrar
bott nära 5 år. Jag kunde således icke utan känsla betragta
denna nejd, då den ingaf mig 100:de påminnelser af fordna
glada tider**. Också i Lovisa sågo fångarna ryskt manskap,
som marscherade till krigsskådeplatsen i norr. »Åsynen häraf
ökade de ledsamma känslor, hvilka redan intagit mig, då den
tanken alltid skulle blifva smärtande, att desse skulle komma
att strida mot landsmän uti eget fädernesland**.
General Briskom hade äfven däri visat sitt tillmötesgående,
att han minskade eskorten till endast fyra kosacker, hvarigenom
färden nu kunde ske så mycket snabbare. Svenskames och
finnames antal däremot ökades ständigt; i Lovisa kom löjtnant
Brunow till. Den 23 juli tågade man öfver gränsen vid
Abborfors. »En tung känsla intog hela min själ vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
