Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter mottagandet af Vegesacks rapport svarade
generaladjutanten Tibell: „ Resultatet af alt detta är sorgligt, ty det visar
att invånarne ej kunna eller ej vilja hjälpa oss.M ’) God vilja
saknade icke de finska bönderna, men att bistå skaror, om hvilkas
återtåg de erhöllo kunskap samtidigt som om deras ankomst,
det öfversteg deras förmåga.
Assessorn, sedermera grefve R. H. Rehbinder, vistades
denna tid på sitt landtgods, men råkade just den 19 juni på
aftonen komma till Åbo. Han kan därför i sina anteckningar2)
angående slaget vid Lemo och därmed förknippade händelser
meddela drag, som belysa ställningen och särskildt den lägre
befolkningens sinnesstämning. Den trohetsed, man nyligen
blit-vit tvungen att svära ryske kejsaren, hade i hög grad ökat
såväl stadsbornas som landtbefolkningens hat mot ryssarne.
Då skott från Lemo sidan begynte höras, samlades stadens lägre
befolkning i stora hopar på ett närbeläget bärg för att följa
stridens gång. Att den skulle lyktas med seger för svenskarne,
därom var man öfvertygad, och Rehbinder, som tillsammans
med ett par vänner blandat sig i folkhopen, hörde huru man
där fröjdade sig öfver den hämd, som skulle drabba „herrarne,“
alldenstund dessa enligt förmenande hade hjälpt ryssarne.
Särskildt var länets landshöfding von Troil föremål för hat och
förbannelser; man talade om att tillfångataga honom och
plundra hans gård.
Ett upplopp kunde hvilket ögonblick som hälst utbryta i
staden. Dessutom befarade ryssarne att en annan fiendtlig
afdel-ning landstigit i trakten norrom Åbo. Ryktet att svenskarne
närmade sig äfven från detta håll spriddes redan och gaf
ryssarne anledning att bemäktiga sig de vid stranden af Aura å
befintliga båtarna. I hemlighet förberedde de sig att uppbränna
den öfver ån ledande bron, för att sålunda vinna tid till återtåg.
„Klockan var nära fyra på morgonen, då man märkte att huf- *)
*) Åtskilligt utur friherre von Vegesacks efterlemnade papper, Örebro
1842, sid. 64.
*) Souvenirs de ma vie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
