Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det första kanonskottet." En annan gång anmärkte han dock:
„Finland, dit ni tvingar mig att tåga, är en ödemark, hvars
ägande icke lockar någon. Dessutom skulle det vara från en
gammal bundsförvandt och svåger som denna ödemark
eröf-rades, och detta på ett svekfullt, den nationella finkänsligheten
stötande sätt. — — Ni står fast vid er fordran att jag skall
förklara Sverge krig. Jag är beredd att göra det, mina arméer
stå vid gränsen; men hvarmed vilja ni belöna så stora
uppoffringar? Moldau och Walakiet är den lön mitt folk väntar,
och den vilja ni undandraga oss.“
Dessa kejsarens ord syfta på ett återtagande at de i
Tilsit gifna löftena, hvilket Napoleon under höstens lopp börjat
antyda. Alt mera hade Alexander fått anledning att frukta, att
tillfallet till Finlands eröfring var den enda förmån med hvilken
Napoleon ärnade betala hans inträde i den franska alliansen.
Men med så litet ämnade Rysslands kejsare ingalunda nöja sig,
och däri låg äfven en orsak till att tanken på ett krig mot
Sverge i Petersburg icke vann några sympatier.
Gustaf Adolf hade sålunda mycket väl kunnat undvika
detta krig. Men han gaf icke med sig. Förkastande Alexanders
anspråk, öppnade han i stället underhandlingar med England.
Och i sin blindhet stötte han ännu personligen den mäktige
grannen för hufvudet. Redan tidigare hade han skickat tillbaka
en af Preussens konung honom tilldelad orden, därför att samma
orden blifvit gifven åt Napoleon; nu, då Alexander förlänade
fransmännens kejsare Andreasorden, vägrade Sverges konung,
som ville vara konsekvent, att längre bära densamma och sände
den tillbaka till. Petersburg. Visserligen försäkrade ryske
utrikesministern grefve Rumjantsoff att kejsaren icke vidare lagt
denna sak på sinnet, men Sverges envoyé, general von Stedingk,
trodde sig hafva märkt att hans konungs okloka handlingssätt
dock invärkade på Alexanders känslor gentemot denne sin
svåger l)*
’) Mémoires posthumes du feldmaréchal comle de Stedingk, Paris
1846, II, 394, 415.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
