Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 193 )
Och när de gamle Vallhallsgudar böjde
För hvite Krist de gråa hjessor ned,
Med sång för korset kämpen vägen röjde
Och drog med eld och svärd mot österled.
I blod han döpte österns vilda skaror,
Sjelf viking än i all pin kristendom,
Och uti sången, blifven nu mer from,
Låg dock en återklang af forntids faror;
Fast mildrad, var den ej på styrka tom,
Den hade qvar den gamla nordanklangen
Från Gjallarhornet och från thordönsvagnen!
Och nu kom, rik på bragder, riddartiden
Med all sin sydlänskt yppiga lyrik,
Då riddaren drog väpnad ut i striden
Med damens handske bredvid trons relik.
Då jungfrun sömmade i borgens salar
På gyllne duk hans bragder dagen lång
Och söfde saknan med så ljuf en sång
I hvars refräng en glöd till känslan talar
Med jord och himmel slägt på samma gång;
Och som, från borgen ned till kojan gången,
Är perlan nu uti den svenska sången.
Och har vår sång ej ännu yngre anor,
Fast herrliga och stora äfven de?
Ljöd den ej frisk, när segerrika fanor
På verldsbekanta slagfält böljade?
Klang ej vid Liitzen fosterländska sången
I ett: "Förfäras ej, du lilla hop?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
