- Project Runeberg -  Dikter. /
117

(1866) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

A 117 )

Så ligger den mörke bunden till evig tid

Och Sigyn sitter som tröstande alf vid hans sida,

Den renaste bild af kärlek så öm och blid,

Och ensam trofast bland allt uti verlden vida! —

Som mythens Loke, så kedjas ännu i dag
Så mången vid straffets klippa i eviga banden,
Och mången Sigyn bär trofast det hårda slag,
Och svalkar ömt den tärande samvetsbranden!

Förglömd var hon ofta i glädjens och segrens stund:
Titanens ande ej fattade kärlekens under;
Men när hans timrade borg föll neder i grund,
Hon räddade stormaren från att förkrossas derunder!

1864.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterhed/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free