- Project Runeberg -  Dikter. /
111

(1866) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( m )

Och slägten skåda, Ömkansfull,
Nedsjunka uti glömskans mull,
Och trona högt på griften sen,
En jätteformad bautasten!" —

En liten blygsam källa flöt

Vid klippans fasta fot

Så stilla utur jordens sköt,

Och hörde hennes hot.

Men intet ståtligt tal hon höll,

Dess droppe endast föll — och föll —

Ihärdig, tyst, af ingen hörd

Hon sådde frö till väldig skörd.

Hon hade ingen brådska, hon,

Och hvar minut blott såg

Hur droppen föll med sakta ton

Och med ihärdig håg.

Men hur den föll och hur den klang

Ett stycke efter annat sprang

Ur klippans fasta höfter ner —

Och då hon yfdes icke mer.

Snart darrande uppå sin grund

Den stolta klippan stod,

Och droppen föll från stund till stund

Med samma tålamod.

En morgon, när af solens glöd

Sken klippans hjessa purpurröd,

En rysning skakades hon af

Och sjönk med dån i djupets graf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterhed/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free