Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 63 )
"O, jag förstår! Man kalle mina vänner,
Ännu en gång de höra må min sång,
Bort flykte plågan som mitt hjerta bränner, —
Jag glädjas vill och lefva än en gång!
Väl är min själ i smärtans bojor fången,
Men som jag lefvat vill jag dö: i sången!" —
Och vännerna sin sorgsna rund snart slogo
Omkring den sjuke skaldens lägerstad,
Med nya rosor kinderna bedrogo
De skarpa blickar. Allt blef tyst. Han qvad
Som forntidsbarden vid sin ättestupa
Sin lefnads dräpa uti toner djupa:
"Pris dig, o skapare! som gaf mig tunga
Att tolka allt det sköna som jag såg;
Att dina under i naturen sjunga
Med aldrig mattad, alltid hänryckt håg!
Att prisa dig, blott dig, i glädjens nektar,
I källans sorl och uti vindens flägtar
"Pris dig som lät mig födas uti norden,
Der sommarnatten är en slöjad dag,
Der tusen väsen i och öfver jorden
Kringsvärma, dansande med ljuft behag!
Der utur träden fram Dryader blicka,
Och der Najader upp ur vågen nicka!
"Du sköna land för sången och för sagan
Der sippan tittar upp från drifvans barm,
Der vakteln slår i qvällen ljuft sin klagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
