- Project Runeberg -  Valda dikter /
391

(1895) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I blida dygder sökte du hans like,
hans själ var så harmonisk som hans röst,
och, vid hans fall, hur går kring land och rike
en enda klagan nu ur tusen bröst:
i hvarje öga står en sky af smärta,
och det är fullt af tårar i hvart hjärta,
och det är tomhet i vår konungs borg,
och i hvar enskild hydda är det sorg.

Ett nät af sorg! Det går från norska fjällen
till Stockholms skär, elektrisk telegraf.
Där kom ett budskap i septemberkvällen
och drog en skugga mellan våra haf.
»Han är ej mer, den unga, glada drotten»,
så ljöd det in i skilda Mälarslotten,
att tvenne hjärtan krossa lika tungt,
det ena gammalt och det andra ungt.

Ty hvem har sett, har känt, och kunde

glömma
den ljufva bild, som än emot oss ler?
I rosens doft, i blomsterlundens gömma,
där nyss han sjöng, han sjunger aldrig mer.
Den rosen vissnat har i morgonstunden,
af blixten härjad ligger blomsterlunden;
det är ej mer i den som friden bor,
det är i grafvens dystra svarta kor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterbot/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free