Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! taga mot vi bägge måst
det förra årets sorgepost:
den kom som stormens vreda il,
den skrifven var med dödens stil.
Ej under, att vi darra så
för brefvet, som i dag vi få. —
Men gläds, att hvad oss än blir gett,
vi ännu äro två om ett,
och att, hvadhelst här gömmer sig,
det gäller icke dig, ej mig,
det gäller bägge på en gång,
och skrifvelsen är ju ej lång!
Helt visst blott några ömma ord
från fadershanden ofvan jord,
som sträcker ut ännu vår tid
till kärlek, sång, till tro och frid.
Han, som med solar skrifver lugnt,
och sätter stjärnorna till punkt,
från honom kommer detta bref.
Så öppna det! Läs hvad han skref!
1855.
Det nya börjar, där det gamla släpper,
och tidens puls hör icke upp att slå:
jag lyss på uret, huru fort det knäpper,
det visar tolf, men stannar ej ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
