Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt groll har Thorild glömt, och sin försonmg
med Leopold han firat allare’n.
Där Kraus står hänryckt, Kellgren är blott öra,
och Gyllenborg förtjuses ännu där,
och Lehnberg, Rosenstein med undran höra,
när Edens vindar sakta till dem föra
en röst dem välbekant, en sång dem
fordom kär.
Johan Henrik Kellgren.
(I svenska akademien 1867.)
Hvad var, livad ägde denne man, som
hvilar
i Jakobs kyrkogård, vid murens rand?
Hvad ämbete förvaltat har hans hand?
Han bar väl stjärnor och han bar väl band?
Nej, några strängar blott och några pilar.
Han snillets prägel bar uppå sitt änne,
han tusen himlar i sitt inre bar;
och frågar du ånyo hvad han var
och hvad han ägde, o så hör hans svar:
»min lyra var mitt allt, jag allt i henne»*.
* Kellgrens sigill bar en lyra med den
Horati-anska omskriften: Omnis in hoe sum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
