Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UGGLAN. 163
Är en borg, en klyfta remnad, har jag där
min ljufva ro,
när ett träd först rätt är håligt, passar det
åt mig till bo.
Ljusskygg mullvad, träskets groda, är den
kost mig smakar väl,
och när lundens fåglar sofva, klämmer jag
dem tyst ihjäl.
Hatar du mig? Hvarför hata? Följer jag
ej min natur?
Jag är godsint mer än andra skogarnas och
luftens djur.
Jag är vaksam och jag bländas ej som du
af fagert s,ken;
jag var älskad af gudinnan, jag var ärad i
Athen.
Hör mig därför utan fasa, eller rys och
billigt finn,
att, när ljuset gläds åt vänner, äfven mörkret
äger sin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
