Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KORVETTEN. 75
Mer än halfva året är förflutet,
vikingståget lider re’n åt slutet,
träden knoppas nu på hemmets jord.
Mången moder, maka, brud där sitter,
längtar, tänker: »hafvets våg är bitter,
o, men bittrare är hjärtats saknad
efter dem, som irra långt från nord!»
Hur de följa dem med sina tankar,
se i hoppet re’n dem kasta ankar
någon junikväll i svenska skär.
»Gud, hvad glädje att dem se i hamnen,
flyga mot dem med den öppna famnen!
Redan deras köl är vänd mot norden;
snart, ack snart de kunna vara här.»
Och med gynnsam fart, med svällda segel,
skjuter ännu öfver vattnets spegel
stolta skeppet. Solen har gått ned;
men i väster moln sig bädda tunga,
hafvet ser med roflust på de unga;
det är mord uti dess blick, och stormen
pirar lömsk i skepnad utaf fred.
Plötsligt rusar öfver oceanen
vild, förfarlig, rytande orkanen,
ser det hvita skeppet som en fläck;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
