Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Ett fins, som evinnerligt lefver,
Ett fins, som dock segrar till sist,
Ett fins, som förskjutet förlåter,
Ett minnes hvad evigt det mist.
Ett plånar ut helvetestraffen,
Ett lisar i skärseldens kval,
Ett sonar i jordlifvets villor,
Ftt gäller i himmelriks sal.
Jag är blott en hamn af den kvinna,
Som fordom fick stå dig så när,
Den flicka som ensam dig älskat.
Den äfven en stund du höll kär.
Den kärleken här re’n förlåtit,
Fast skyld i det jordiska bröst,
Ej kärlekens urbild förskjuter,
Och därför jag kom till din tröst.
Den kärlek, som världarne famnar,
Oändligt förlåtande är;
Det väsen, som altet har skapat,
Som offer ej barnen förtär.
I synder och sorger och villa
Vi irra på jorden enhvar.
Guds kärlek de plågade barnen
Tar sist dock enhvar i försvar.
Nu svalkande kyssar hon trycker.
På pannan så glödande varm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
