- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
146

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

Och rosenkinden vardt hvit som snö,
Som is dess håg,

Och död hon dignar från stolen ned
Med brusten blick.

Så höll den trogna sin kärleksed,
Som Hjalmar fick.

Men Odd han klappar så gladt med hand
Och ler i fröjd.
Och talar sedan med bröst i brand:
Nu är jag nöjd.
Nu ha’n I bägge dock fått hvarann!
Hvad nornan här
I lifvet män”skan ej gifva kan,
Oss döden bär".

Han lade Ingborg i Hjalmars famn
Och kungen kom
Och gret sin tår på den bleka hamn
Den dagen om.
Sen sänktes bägge i samma graf
På Sotaskär.
Där sjunger ännu det stolta haf
Den sagan kär.

Och ännu ofta på skärets strand,
När sol går ner,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free