- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
135

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

Farväl, min Hjalmar,
Farväl till sist,
Min gud, min hjälte.
Så evigt visst
Som män’skor skapats,
Som jord är till,
I lifvet, döden
Jag hör dig till!

Tärnor:

Om bort i fjärran i storm och sjö
Vår stolta bölja bör bruten dö,
Då hviskar vinden hit hem hans saga,
Och alla blommor vid stranden klaga.
Då liten blomma, så blyg 1 håg,
Skall evigt sakna sin stolta våg.
Hon tvinar bort uti hedens sand,
Och vissnar skyddlös i solens brand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free