- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
202

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

De tyska klassikerna skilde lyriken såsom subjektiv från
epos-drama såsom en mera objektiv och sakmässig grupp.
Wilh. von Humboldt benämnde den senare gruppen »plastisk
diktning», Goethe och Schiller kallade den »pragmatik».
Under det att lyriken är det rena uttrycket av diktarens inre
tillstånd, av hans känslor, stämningar och tankar samt relativt
tidlös, framställer pragmatiken en saklig värld, människor och
deras handlingar i livlig rörelse och utveckling. Lyriken,
som blott låter diktarens känslovärld komma till uttryck,
utjämnar de yttre konturerna, under det att pragmatikens konst
består i plastiskt skarp gestaltning av karaktärer och händelser.
Och även om dessa äro »dränkta i skaldens hjärteblod», stå
de dock fram lösgjorda från honom, objektivt utpräglade
och bära drag av ett eget självständigt väsen. I pragmatiken
försvinner diktarens person; han uppgår i dikten utan att
vara (den synliga) brännpunkten för känslans eller idéens
strålar. Rhapsoden, säger Goethe, läser bäst, osedd av
åhörarna t. ex. bakom ett förhänge. Och åhöraren kan, i stället
för att i lyriken fördjupa sig i sitt eget jag, här få lämna
det och uppgå i andra jag och deras handlingar x).

Den objektiva prägel, som Goethe här betonar, gäller
emellertid framför allt epiken. Här står diktaren inför sina
gestalter och betraktar dem lugnt, och även för åskådaren
ryckas de (t. o. m. i samtidsromanen) tillbaka på ett längre
avstånd och likasom i ett förflutet och få ett slags historisk
karaktär.

Epiken framställer händelser och personer i samband
med varandra och med den yttre världen; denna får också
här en vida större betydelse än i lyriken och även än i
dramat. Den estetiska verkan är här mindre omedelbar:
bilderna förmedlas genom berättelse om huru händelserna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free