- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
190

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

emnerne. I de båda sist nämnda dramerna ger
»kungstanken» ett drag av storhet också åt den besegrade, under det
att hans fall banar vägen för den högre rättens
framträdande; men då hos Ibsen uppträdandet av inkräktarens (Skules)
son påskyndar katastrofen, bidrar Leontes hos Runeberg genom
sin ädla uppoffring till den tragiska försoningen — ett
liknande motiv möter oss i E. v. Wildenbruchs Fäder och
söner. I Sofokles’ drama slutligen är det pietetskänslan,
som kolliderar med statens yttre krav; och betecknande nog
har man än framställt Antigone och än hennes motståndare
Kreon som den tragiska huvudpersonen. Antigone går under
på grund av sin orubbligt fasthållna pietet mot den döde
(sin som landsförrädare betraktade broder): »Det är skönt
att dö för sådant verk». Kreon åter, som hänsynslöst
bestraffar »brottet» mot lagarna (begravningen av den döde),
faller djupt förkrossad samman vid sonens självmord invid
Antigones lik och sin gemåls (också självvalda) död för
sonens skull. — Individens kamp mot samhällets krav är annars
ett ofta framträdande motiv i den nyare litteraturen, så hos
Schiller (redan i Die Räuber), hos Hebbel (t. ex. i Maria
Magdalena), hos Otto Ludwig (Der Erbförster) och framför
allt hos Ibsen.

I det tragiska framträder lidandet och undergången såsom
soning för en skuld eller rent av såsom straff för ett brott.
Men denna »skuld» är icke alltid av moralisk art, ofta är
den endast en oförsiktighet, ett felsteg eller en viss svaghet
eller ensidighet, och lidandet skulle som »straff» härför bli
en orättfärdighet och icke stå i rimlig proportion mot
felsteget eller ensidigheten. Tragediens hjälte är i många fall
varken helt och hållet skuldbelastad eller helt och hållet
skuldfri; och man har med rätta framhållit, att det i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free