Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Som gosse han redan hörde
i skyggt och bävande bröst
hur längtan sin vinge rörde
vid diktens kallande röst
sjunger Wirsén (i Sångarlynne), och gossens längtan har
mannen kvar:
Än som fordojn mina drömmar gå,
fastän skymning re*n betäcker färden
bortom blåa fjärden.
(ur dikten: Bortom!)
Själva skapandet innebär ofta för skalden en oerhörd
spänning och kan medföra andliga smärtor. Starkast
framträder en sådan olust, då skalden förgäves klappar på porten
till diktningens rike, då stämning och bild icke finna sin
gestalt eller då han känner svalget mellan ansats och resultat,
mellan inbillningens rika liv och den utförda diktens torftighet.
Men skapandet och utförandet kan också innebära en
andlig uppryckning, ja en intensiv njutning, en upphöjd
lyckokänsla. Denna framträder redan i den förberedande
stämningen och i konceptionen, men framför allt i det
produktiva tillståndet, i de benådade ögonblick då konstnären
känner att formen för idén är funnen och låter sig realiseras.
En liknande lyckokänsla uppstår ju vid varje intensivt
arbetes slutförande, särskilt det själsliga och på nya vägar
gående arbetets: vetenskapsmannen och uppfinnaren
förnimmer då en lättnad och njutning, som också har en fysisk
reflex. Hos diktaren kan även, såsom vi nyss sågo,
tillkomma en känsla av befrielse från det upplevdas smärta, en
urladdning och »rening av affekterna».
Strindberg skrev vid sextioårsdagen om sin produktion:
»Jag fann det lättast att skriva dramer; människor och
händelser togo form, vände sig ihop; och det arbetet gav mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
