Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne - Den sista ordern. 1899 - Jon Assarsson. 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min Gud, förlåt, jag skröt i mycket
men var dock sann i hufvudstycket :
att Sveriges land var värdt en dust,
om ovän kom för när dess kust.
Jag längtan fick till Sveriges fana,
att rida framför kända led.
Så kom jag hem till gammal vana,
till exercis på Bonarps hed.
Och som jag red och röt, jag kände,
hur krigarblodet i mig brände.
Jag vrok ifrån mig ilskna ord;
för blott parad var jag ej gjord.
Det där var dumt. Men om det varit
en redlig fejd för land, för dig,
vid Gud, jag med skvadronen farit
mot eld, mot död helt gladelig!
Ty svep, när snart du slutar vakan,
mig in i våra brudelakan!
Kring kistan linda, grann och mjuk,
den svenska fanans gulblå duk!"
1899.
■*- *
JON ASSARSSON.
Jon Assarsson vandrar på vägen fram
i bästa helgdagskläder,
gröna af år och gråa af damm
i strålande sommarväder.
Sin brudgummehatt, den noppiga, bär han;
vid solskenshumör i dag just är han.
Han bär på de fyllda nittio år,
rak i sin rynkiga nacke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
