Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skulle ha fortfarit ännu längre att klaga, men nu
reste sig Astrid.
— Kung Olof, tala inte så till mig! sade hon. Jag vill
hellre dö. Kom ihåg, att detta är mitt allvar!
Därpå försökte hon säga några ord för att urskulda sig.
Hon sade honom hur hon hade rest till Kungahälla, inte i
tanke att bedraga honom, utan för att under några veckor
få vara furstinna, för att bli betjänad, för att få segla på
havet. Men hon tänkte bekänna vem hon var, så snart hon
hade nått Kungahälla. Där väntade hon att finna Hjalte och
andra stormän, vilka kände Ingegerd. Det föll henne inte in,
att hon skulle kunna hyckla, då hon hade kommit dit. Men
av en ond makts försåt voro alla de borta, som kände
Ingegerd, och då hade hon blivit frestad till lögn.
— När jag såg dig, kung Olof, sade hon, glömde jag allt
annat för att bli din. Och jag tänkte, att jag med glädje
skulle låta dig döda mig, blott jag under en dag hade varit
din hustru.
Kung Olof svarade henne:
— Väl förstår jag att det var lek för dig, det, som för
mig är dödstunga allvaret. Aldrig har du betänkt vad det var
att komma och säga till en man: Jag är den, som du hetast
har åtrått. Jag är den högborna jungfrun, som det är den
största ära att vinna. — Och så är du inte denna kvinna, du
är blott en lögnaktig träl.
— Jag har hållit dig kär, alltsedan jag hörde ditt namn
nämnas, sade Astrid stilla.
Kungen knöt sin hand i vrede emot henne.
— Vet det, Astrid, att jag har längtat efter Ingegerd,
såsom ingen man har längtat efter en kvinna. Vid henne
ville jag hålla mig fast, såsom den dödes själ vid de bärande
änglarna, för att stiga uppåt. Jag trodde, att hon var så
from, att hon skulle hjälpa mig att leva ett skuldfritt liv.
Och han bröt ut i vild längtan och talade om att han
trånade efter det välde, som ägdes av Herrens heliga, men
att han var för svag och syndfull att nå fullkomligheten.
— Men kungadottern skulle ha hulpit mig, sade han. Hon,
den helgonljuva, skulle ha hulpit mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
