Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leda trälkvinnan!” sade den gamla syndens människa inom
honom. ”Visa Sveakungen vad det kostar att skämta med
Norges kung!”
Olof Haraldsson kände ingen kärlek till Astrid i detta
ögonblick. Han hatade henne, därför att hon var redskapet
för hans förödmjukelse.
Han visste, att alla skulle gilla honom, om han besvarade
ont med ont. Men om han inte bestraffade förolämpningen,
skulle skalderna göra spe av honom, och hans fiender skulle
upphöra att frukta honom.
Han hade blott en längtan: att stöta ner Astrid, att
utsläcka hennes liv. Hans vrede var sådan, att den begärde
blod.
Om en narr hade vågat komma och trycka sin hätta på
hans huvud, skulle han då inte riva den i stycken, kasta den
på marken, trampa på den?
Om kungen lade Astrid som ett blodigt lik på hennes
skepp och sände henne åter till hennes far, skulle man säga
om honom, att han var en värdig ättling till den store
konungen Harald Hårfager.
Men kung Olof höll ännu sitt svärd i handen, och under
sina fingrar kände han fästet, i vars guld han en gång hade
låtit inrista: ”Salige äro de fridsamme. Salige äro de
ödmjuke. Salige äro de barmhärtige.” Och varje gång han i
stundens ångest grep hårt om svärdet för att stöta ner Astrid,
kände han dessa ord under sin hand. Han tyckte sig känna
varje bokstav.
Han kom ihåg den dag, då han första gången hade hört
dessa ord.
— Detta ska jag med gyllene bokstäver sätta in i fästet
på mitt svärd, hade han sagt, så att orden må bränna handen,
då jag vill föra mitt svärd med häftigt mod eller för
orättrådig sak.
Nu kände han hur svärdfästet brände handen.
Kung Olof sade högt till sig själv:
— Fordom har du varit många lustars tjänare. Nu har
du blott en herre, och det är Gud.
Med dessa ord stack han svärdet i skidan. Han började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
