Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föra årorna så jämnt, att de blixtra utmed skeppets sidor
som örnvingar.
— Det måste vara den svenska prinsessan, som kommer,
säger man. Det måste vara den sköna prinsessan Ingegerd,
som Olof Haraldsson har väntat på under hela sommaren
och hösten.
Och kvinnorna skynda ut på bryggorna för att se
prinsessan, när hon ror upp mot kungsbryggan. Män och pojkar
springa ut på skeppen och klättra upp på taken av
båthusen.
När kvinnorna se prinsessan stå i praktfull skrud på sitt
däck, börja de ropa till henne och hälsa henne med
välkomstord. Och alla män, som se hennes hult leende ansikte,
lyfta luvan av huvudet och svinga den högt i luften.
Men nere på kungsbryggan står kung Olof själv, och då
han ser prinsessan, strålar hans ansikte upp av glädje, och
hans ögon lysa av blid ömhet.
Och eftersom det är så sent på året, att alla blommor äro
fallna, så rycka unga flickor ner från träden rödgula
höstlöv och strö ut på bryggan och på gatan. Och med all hast
skynda de att kläda husväggarna med glänsande rönnbär
och mörkröda aspblad.
Prinsessan, som står högt på sitt skepp, ser folket, som
viftar och hälsar henne välkommen, hon ser det rödgula
lövet, som hon ska vandra på. Och längst framme på
bryggan ser hon kungen, som ler emot henne.
Och prinsessan glömmer bort allt det, som hon skulle
säga och bikta. Hon glömmer, att hon inte är Ingegerd.
Hon glömmer allt, utom att hon vill bli Olof Haraldssons
hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
