Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Skogsdrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och då de stormhärdade männen uppfattade orden, sökte
de dämpa det orkanlika bruset i sina stämmor för att sjunga:
Nymf, Arethusa nämnd, nymf ibland blommor född.
Man stakade skeppet allt närmare och närmare vasskanten.
Man ville inte akta därpå, att det redan ett par gånger hade
skrapat mot bottnen.
Men den unga skogsvarelsen satt och lekte tittut mellan
älghornen. Än gömde hon sig, än tittade hon fram. Hon
hejdade inte älgen, hon drev den längre ut i vattnet.
När det högbenta djuret hade kommit ett par famnar
framåt, smekte hon det för att få det att stanna. Hon böjde
sig ner och ryckte upp några näckrosor. Männen på skeppet
sågo skamsna på varandra. Nymfen var då kommen endast
och allenast för att plocka de vita näckrosorna, som gungade
på älvvattnet. Hon var inte kommen för de romerska
sjömännens skull.
Då drog Silvius Antonius en ring av fingret, gav till ett
rop, som kom nymfen att se upp, och kastade ringen till
henne.
Hon sträckte fram handen och uppfångade den. Hennes
ögon började glänsa. Hon räckte ut handen efter mer. Silvius
Antonius kastade ännu en ring.
Hon vräkte med ens näckrosorna tillbaka i älven och
manade älgen vidare ut i vattnet. Stundom hejdade hon
honom. Då kom en ring från Silvius Antonius och lockade
henne framåt.
Plötsligen övergav henne all tvekan. Färgen steg på hennes
kinder. Hon kom närmare skeppet utan att behöva lockas.
Älgen gick i vatten ända till bogarna. Hon kom alldeles
under skeppsbord.
Och där hängde sjömännen ut över relingen för att hjälpa
den sköna nymfen ombord, ifall hon skulle vilja bestiga
triremens däck.
Men hon såg ingen annan än Silvius Antonius, som stod
där ringprydd och pärlsmyckad och grann som en
soluppgång. Och när den unge romaren märkte, att nymfens ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dik/0017.html
