Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
var så oerhört allvarligt, att även högste befälhava-
ren kände sig ytlig och opassande världslig därvid.
—• Gå in och läs något för doktor Cronberger ur
den där boken, sade professorn. Han tål inte att
ligga för mycket ensam.
Hon neg och böjde på huvudet till bifall, ty en
ordination är en ordination, men samtidigt smög hon
hastigt bönboken i sin vida kjortelsäck.
Ty väl hade hon just läst en bön för sin stackars
patient vars lekamliga och eviga väl hon bar på
sina skuldror, men den kunde hon inte upprepa, ty
den lät så här:
”Vilseledda för århundraden sedan sitta Skandi-
naviens folk i irrlärans mörker, äro skilda från din
kyrka och berövade din lekamens och ditt blods till-
bedjansvärda sakrament och de övriga nådemedel
vilka du instiftat till själarnas tröst i livet och döden.
Kom ihåg, världens frälsare, att du även för dessa
själar utstått en bitter död och utgjutit ditt blod.”
Inne hos patienten talade hon inte om att läsa
något, hon gav sig ärende att torka upp några sand-
korn efter professorns fötter och gnida av en skugga
på det blanka dörrhandtaget. Ibland tittade hon bort
till patienten och log mot honom ett underligt leende
som han icke kunde förstå, emedan han då ännu inte
visste att hon bar en tagelskjorta i dag för hans
räddning in i den rätta tron.
Men hon sade ingenting, och han sade heller
ingenting, han önskade ingenting mer än att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
