Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagens Nyheter framför domaren. Advokaten, Sara,
Märta Cronberger höllo andan, vad skulle nu ske?
Men utan att låtsa märka hennes tilltag, fortsatte
domaren att pina Rupert Svensson med sina frågor.
Där var en olycksbådande förändring i hans röst.
— Spela inte förnärmad oskuld om jag får be.
Ni torde ha förekommit i Perssons räkenskaper även
senare. Jaså, inte. Vad är det ni säger? Är ni gift?
Ja det brukar inte vara något hinder. Jaså — till
bisittaren som viskat en upplysning i hans öra —
var det en annan Svensson? Nå ja, men det hjälper
inte. Vad är det ni mumlar? Jaså.
”Han uppger sig ha barn i äktenskapet.”
Domaren sade detta i en ton som var anlupen av
leda över de små perversa kaninerna och deras
avkomma, men nu hände det att flickan med trähjärtat
skrek till, så vilt att det gick ett ryck genom alla
åhörarna, och även Ivar Ficke vände ett blekt och
oigenkännligt ansikte bort mot scenen där dramat
utspelades.
En blixt hade träffat trähjärtat och slagit det i
brand.
— Fick den därs barn leva? skrek hon så det gav
eko i det prydliga rådhuset. Ställets helgd och sin
egen förnekelse frågade hon inte ett dugg efter, nu
var hon bortom all knepighet, all blygsel, utanför
sitt vanliga jag, ute i en fruktansvärd rasande
smärta.
Den därs! Den därs! Och inte mitt! O! O!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
