Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
försvann in i lumpaffären, men han stod kvar en
hel minut och vinkade med mössan.
Sara följde det lilla uppträdet med andlöst in-
tresse, hon tyckte hon måste få veta något mera om
den vackre studenten och den fula tanten, men inte
ens fröken i magasinet ville säga något. Hon sade:
——t- Sånt folk känner man helst inte, lilla fröken.
På måndagsmorgonen kom Sara före alla de andra
till kontoret i lagom tid för att ta emot de vanliga
morgonblommorna. Hon undrade först vad som stod
på eftersom Brudnäs fortfarande skickade blommor,
men strax upptäckte hon att detta icke var den van-
liga fästmansbuketten utan en mycket anspråks-
lösare, och att den dessutom var adresserad till
maskinskriverskan.
Hon hade inte hunnit få fram en vas till den, då
Gretchen kom, lika putsad, välsminkad och polerad
som vanligt, med sin smala, runda förlovningsring,
sina vita manschetter och andra karakteristika.
— Blommor till mig? Hastigt bröt hon den lilla
biljetten som hängde bredvid och en het rodnad
bröt igenom hennes sminkning. Där stod:
”Kära lilla Gretchen! Förlåt mig, men det är ditt
fel att jag lever som ett svin. Tack för allt, farväl!”
— Vad är det? frågade Sara. Hennes blå ögon
skeno av nyfikenhet. Ruskigt vad det hände mycket.
Gretchen tvekade ett ögonblick men gav sedan
efter för frestelsen att förråda innehållet i denna
sanna berättelse ur livet.
— Du måste tiga som graven, Sara, sade hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
