Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VARD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARD
förfasligt. Vg.,dls. O-vädht, adv. 1) oförtjent.
”Hä fikk du ovädht”; 2) ändamålslösa utan
ändamål. "Hä jär ovädht hä du går dill’ óm".
Vb. Fn. úverđugr, ovärdig.
Vär-skyldig el. vär-skyld, adj. 1)
förtent af något, tack skyldig, värd
gästvänskap, huldhet, hjelp. Sm.,kl.,vm.; 2) på
något sätt befryndad. Sm. Fsv. værþskyldugher,
værdskyllogher, förtjent, tillbörlig.
Värta, v. imp. 1 löna mödan, vara värdt.
"Dä värtar inte". Ul., vg.
Bèr-varg. m. eg. björnvarg; vildsinnt
menniska. Hs. (Db.).
Fólk-varg, s. fólk.
Skrik-varg, m. en som skriker ofta och
illa. Götal.
Slit-varg, s. slita.
Varga-ul, s. ulva 1.
Varg-basse, m. Ononis spinosa. Ög.
Päuk-törne, m. G.; ljung-pinnar, m. pl. Sk.;
rävblomster, n. id. Bhl.
Vargesa, f. varghona. Vg.
Varg-loÐ, f. varglo. Dl. Jfr d. los; fht.
luhs; nht. luchs; fe. lox; lt. lynx; gr. λυγξ
Varg-mjölk, f. Euphorbia palustris. Sveal.
Urgammalt forngermaniskt namn. Fht.
(Abbedissan Hildgards Physica) wulfesmilch; i
andra fornhögtyska urkunder wolves-milih: e.
dial. wolf’s milk, id. (Prior, Popular names of
British plants, sid. 243).
Varg-trut, m. blå-eld: Echium vulgare.
Sk. Jfr blå-kunter, snok-ört.
Varg-vändon, f. def. ett land beläget så
långt ute i sjön, att vargen vårtiden på, isen
icke vågar sig dit (utan vänder om). Är ett
sådant land befolkadt, kan det få heta
varg-vändons. Fl. (Ingo).
Ätare-varg, m. storätare. Vg.
Varme, m. l)värme. Vg. m.fl.; 2)eld. "Gör
ópp varme. Svea-, Götal. Fsv. varmi, varme el.
værmi, m. värme. Alex. 6180. Horol.f. 139; fn.
varmi, vermi; fht. warmi; d. varme, id.; ir.
garaim, jag värmer; skr. garma m. värme;
zend. garema, id.; fornlt. formus, varm; gr.
θερμος; æol. φερμος, id. Moes. varms
har troligen ursprungligen hetat quarms,
likasom vintrus, vinter, af quintrus, vaurms, af
quaurms. Jfr Grimm, gesch. d. d. spr. 1,405.
Brå-varm, s. bråd.
Hus-varm, adj. 1) hemmastadd, van vid
huset. Mycket allm.; 2) oblyg. Vb.
Snórr-varmt, adj. n. mycket varmt, så
att det liksom surrar kring öronen. "Dä ä så
snórrvarmt i stuan". S. Sk.
Varm-bjelke (pl. -kar), m. bjelkar i ett
hus, på hvilka loftet hvilar )( ås. Dl. (Våmh.).
Varme-stekker, f. pl. långa torkade
stickor, hvilka fästade i "stikk-tanden" begagnas i
st. f. ljus. Vl. (Elfd.) Jfr stikk-tann.
Värme (def. värman), m. fors, vattenfall.
Deraf Helge-värma(r), m. pl. forsar som
bilda sig vid Helgesjös utlopp i Helgeå. Sm.
Värmsla, f. kärrkälla, som aldrig tillfryser;
springkälla i sumpig trakt. Sm., ög. Värnsla,
värsla, Sm.; värsla, Vg., sdm.; värsel,
värsle, vässle, Bhl. (Oroust); värsel, vasssel, Vg.
(Mark); värdsel, f. id. Kl.; värmsel el.
vårmsel (def. värmsla el. vårmsla), f. ställe på en
sjö som ej tillfryser; strömdrag. Nk. (Kihls
s:n); deraf a) värsla-såg, n. liten källa i en
sumpig trakt. Vg. (Mark); b) värmsle-språng, n,
käll-språng. Sm. (Värend). Fn. vermsl, n.
källa som framväller ur djupet och håller sig
varm vintertiden; ny isl. versl, vesl, versla, f.
id.; n. vesl; lit. wersme f. källa, springkälla;
lett. wersme. sjudning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
