Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - STOR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalkstensslätten mellan bergskullarne Mösseberg
och Ålleberg i Vestergötland. Jfr falan.
Stor-far, m. 1) morfar, farfar.
D1.(Malung). Stuffader, stuffar, id. Dl.(Elfd.,Våmh.;
nästan föråldr.); 2) fig. björn. Götal.
<i>Stuffader, stuffar, id. Dl.(Elfd.). Stulle, m. id.
Hs.(Bj.).
Stor-fólk, n. de högt uppsatte, mägtige i
landet. Allm.
Stor-god, adj. 1) mycket god. Sm.; 2)
stolt, högfärdig. Allm. Stor-godr. Nk.
Stor-godset, n. def. den egentliga skörden
af tobaksväxten. Sand-godset, n. def. de tre
eller fyra nedersta, af sand ofta något
förorenade, bladen. Svea-,Götal,
Stor-hals (pl.-ar), m. storordig menniska,
prålare. Götal.
Storhet, f. 1) (såsom i riksspr.); 2)
stolthet, högmod. Allm.
Stor-huvud, n. Centaurea Scabiosa.
Svea-,Götal. Stor-hoe, n. Sk.; knópp-gräs, n. id. Vg.
Storing (pl.-ar), m. ståndsperson; förnäm
person. Jtl.
Stor-klauar, s. klauar, sid, 328.
Stor-lyta, f. eg. stor-lotten; största delen.
Sm. Fn. stórhlutr.
Stor-låtug, adj. storlåtig; som talar
myndigt; skräflande. Hs. Stor·låtun. Vb. Fn.
storlátr; n. storlåten.
Stor-läsare, m. en som mycket läser (Guds
ord). Vm.
Stor-magå, adj. hafvande. Fl.(Öb.).
Stor-mo(r), f. mormor, farmor.
Dl.(Malung). Jfr stur-mun.
Stor-munn, s. munn.
Stor-männelin, s. småmännelin.
Stornas, v. d. 1 högfärdas. Sm.(Vestbo).
Stor-näsa, stor-näser, s. nasä.
Stor-ryss, s. ris.
Storom el. storom, adv. högligen. A. "Har
du mykke ondt i huve?" B. "Ah, inte just nu
så storom". Sdm. Fn. stórum, högligen; n.
storom, id. Jfr på storum.
Stor-sinn, n. envist, häftigt sinnelag. Vb.
N. storsinne.
Stor·sinnt, adj. 1) vresigt envis, häftig.
Vb.; 2) högdragen. Nk. Fn. storsinnađr,
vildsinnt; n. storsinnt.
Stor-skratta, v. n. 1 gapskratta. Allm.
Stor-skrika (ipf,-skrek), v. n. skrika med
full hals. Allm. N. storskrika.
Stor-skräppad, s. skräppa 2.
Stor-skvala, s. skvala.
Stor-sprintar, s. springa.
Stor-stainu, s. stain.
Stor-stugu, stor-stuvu el. stor-stue, f. sal. Vb.
Stor-styv, adj. högst förträfflig. Stor-styvt,
adv. högligen, förträffligt. Sveal.
Stor-ståndig, adj. stolt, öfvermodig. Sm.
Stor-standi(g), stor-ständi(g). Sk.
Stor-stämma(d), adj. som är af stor
härkomst. Bl.
Stor-söar, s. siođa.
Stor-tykken, adj, oförnöjd med något, eme-
dan man ej anser det vara godt nog. Bl.
Jfr tykka.
Stor-töLu, adj. stortalig, stursk. Vb. Fsv.
stortalugher. Cod. A. 27, f. 21 v., 188 v.
Stor-vuLen, s. varda.
Stor·vusen, stor-vust, s. vaks.
Stor-äkst, adj. som har stora ax; om säd.
)( små-äkst. Vb.—sm.
Stor-änn, m. i) störande; 2) största
tyngden och besväret. "Allri vill du ta i storänn".
Ög. Stor-änne, m. 1) podex; 2) vanna te
stor-ännen, slå på stort. Sm.
Stur-bråt, s. bratter.
Stur-finger, m. långfinger. Dl.
Stur-gósse, m, fullvuxen gosse. Dl.
Stur-jelåk, adj. mycket elak. Dl.Elfd.).
Stur-kall, m. storkarl; rik, mägtig man. Dl.
Stur-mun (uttal, stummun), f. farmor. Dl.
Stur-nässla, f. bränn-nässla: Urtica
dioica. Dl. Stora näter, f. pl. Sm. Gl. sv.
(Frankenius, Bromel) stor brännäsla,
tordöns näsla.
Stur-raik, adj. mycket rik, hufvudrik. Dl.
Fn. stórrikr.
Stur·sleta, f. stor slätt.
Dl.(Garberg i Elfd.).
Stur-stur, adj. 1) myckel stor; 2) stark. Dl.
Stur-tokun, adj. mycket tokig. Dl.
(Sällan brukl.).
Stur-uks, m. tjur. Dl.(Mora). Båll-ukse,
m. Dl.(Elfd.).
Stur-vagn, m. Karla-vagnen: Ursa major. Dl.
Stur-wåLär, s. vål 1.
Stäur·biden, adj. storbedd, som låter länge
bedja sig; stursk. G.
Stäur-bjauden, adj. som låter länge bedja
och truga sig. G.
Stäur-gajl, adj. storgapig, ovettig. G.
Stäur-gard, m. storgård, den som
omgifver ladugården )( lill-gard, m. gård som
omgifver boningshusen. G.
Stäur-kunning-vall, m. (eg.
stor·kung-vall), enblommig vintergröna; Pyrola uniflora,
G. Anses af folket för en art af konvalje.
Jfr ögon-sjuke-gräs.
Stäur-landä. n. def. storlandet; så
kallas Gotland af dem som bo på Fårön och
Gotlands innevånare benämnas af dem
stäur-länningar, m. pl.
Uv·stur, s. uv.
Stórm-hake, m. bullerhake, bullersam
menniska. Sveal. Storm-hatt, m. id. Hs. (enl.
L—-m).
Stórm-stólle, m. erkenarr, stormtok. Vg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
