- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
608

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKUR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skurning (pl. -ar), m, regnskur. Regn-skuring.
Sk. Nh. regenschauer.

Skuur (ipf. skurä), v. imp. starkt regna. "Hä
skurä å rängnä helä dagen". Vb.

Skårkä, f. feberanfall; (i sjukdom) hårdare
anstöt vid vissa stunder. G. Ns. schûr, n.
a) regnskur; ett anfall i vissa sjukdomar
hvilket i likhet med ett regnmoln snart går öfver;
paroxysm; c) stund, mellanstund; deraf
schürken, paroxysm i sjukdom (B. W. B. 4, 718,
719). Jfr fht. scurgan, scuragan, v. a. trudere,
propellere, impingere (Graff 6, 542).

SKUR 2, m. lider, portlider. G., m. fl. Isl.
skur, f. suggrunda; d. skur, n. lider; fht. sciura,
scûra, f. scuria, horreum; scur, "der schauer,
obdach" (Graff 6,536); holl. schuur, f.; nht. scheuer;
ffris. schure; nfris. schoerre, f. lada; ns. schur,
wagen-schur; mlt. scurium, n. scuria, f. id.: frans.
ecurie, f. stall; nht. dial. (Schwaben) schur, f.
betäckning skydd (Schmid, 483); mht. schüren,
beschüren, "beschirmen" (Dief., wb. 2. 256); lit.
sku-ra, f. (det betäckande), hud. (Nesselmann,
wb. sid. 480); lt. ob·scu-rus, beskuggad. Ordets
rot är troligen skr. sku, att betäcka.

Skur-tak, n. 1) bräder ofvanpå ett torftak;
2) vattentak på en utbyggnad. Ög. Holl.
schuurdak.

SKUR 3, s. skjärå.

SKUR 4, s. skura 1.

SKUR 5, s. skura 2.

SKURA 1, v. n. 1 löpa fort. "Båten skurar i
vattnet. Båten skurar av. Han skurade å å
gikk". Sm.,vg.,ög. Skurra, v. n. 1 1) löpa
eller gå fort. "Hä skurrar lätt å utåt bakkan"; 2)
åka på kälke. Fl. (Nl.). Skurr (ipf. -a), id.
Fl.(Öb.). Ordet är tvifvelsutan beslägtadt med fht.
scior, hastig, häftig; scioro, hastigt, häftigt (Graff
6, 536); ns. schüren, undfly, hastigt begifva sig
af; fslav. skor, snabb; pol., böhm. skory, id; pol.,
böhm., ryss, skoro, adv. snabbt, skyndsamt; fn.
skjarr, skygg. Roten är troligen det förlorade
starka moes. verbet skiuran, skáur, skurun,
impellere, trudere.

Skur, m. spring. "Vara ute på skurn".
Vg. (Kåkinds h.).

Skur-trav, n. starkaste traf. Ög. (Ydre).

Skörpa, v. n. 1 hastigt springa bort; ränna
hit och dit. Vg. (Skarab.).

SKURA 2, v. a. 1 1) (såsom i riksspr.)
rengöra genom skurning. Skuur (ipf. skurä), id.
Vb.; 2) skrubba upp. Allm. Fsv. skura, v. a.
skura. S.F.S. 5, 88. Spec. Virg. s. 319; nht.
scheuren; ns. schüren; holl. schueren; d. skure;
e. scour. Skura 2 har måhända ursprungligen
varit likbetydande med bay., awz. schoren, v. a.
skyffla bort (Schmeller 3, 394. Stalder 2, 346).
Jfr skurä, f. spade.

Skur-bad, n. bannor, stränga förebråelser.
Ög.,sm.

Skur-gräs, n. en art fräken: Equisetum
hyemale. Ög. Gl. sv. (Bromel) skuregräs.
Jfr skäfte, skav-rör</i>.

Skur-leksa, f. allvarlig förmaning. V.

Skur-näver, s. näver.

Skur päns, m. bannor, förebråelser. "Ge
skurpänser", banna någon. Allm. Skur-pells,
m. id. Ul. Jfr päns.

Skur-pänsa, v. a. 1 banna, skrubba upp.
Allm.

Skurv, n. hård förebråelse, tillrättavisning
Vb. Skur, id. "Taga en i skur". Vg.

Skurva, v. a. 1 allvarligen förebrå, gräla
på. "Skurva upp". Vm. Skurva um, Nk.;
skuurv (ipf. -ä), Vb.; skurka, id. Vg.

SKURPEN, s. skörpa 1.

SKURR 1, m. eld. "Thorn u skurr brännde
up hajle garden", åskan och elden brännde upp
hela gården. S. G. (Vamblingbo, föråldr.; enligt
uppgift). Ordet har ej af mig påträffats och är
ej fullt säkert, men antecknas här för närmare
efterforskniug. Jfr sv. skir, lysande; skira,
genom smältning klara; nht. an-schuren,
inflammare, instigare; ns. schuren, upptända eld; skot.
skyre, skina.

Skur·stöjn, m. skorsten. Sk.(V. Göinge),
Sko-sten, id. "Ta yslen frå skostenen".
S. Sk. Kór-sten, m. spis, skorsten. Allm.;
kórstein, m. spis. Fl. (Pargas); kustajn, m.
skorsten. G.; deraf kórsteins-fliso, f. spishäll. Fl.
(Pargas). Fsv. skurstain, m. spis, eldstad;
egentl, en sten lagd på golfvet, på hvilken
elden enligt forntida bruk upptändes och brann.
GL., fn. skorsteinn (F. XI, 367); n. skorstein:
d. skorsteen; mht. scorstein ns. schorn-steen,
scho-steen;
nht. schorn-stein;; holl. schoor-steen.

Sköra, v. a. 1 1) röra i elden; 2) taga
bort kolet på en tänd trästicka, hvarmed man
lyser sig och andra. Vg. Swz. schürggen,
"(feuer) schüren". Stalder 2, 355.

Sköre, n. eldtyg: 1) tunder att hugga eld i
med stål och flinta. Allm.; 2) (såsom i
riksspr.) brändt linne, hvaruti eld slås med flinta.
Skör, n. Vb.; skyre, n. id. Ul. D. skøre.
Jfr ljusa·sköre.

Sköre-påk, m. stake eller käpp, hvarmed
eld omlagas, omröres. Bhl. (Elfs.).
Skör-brannd, m. Hl. (Värö); skör·stake, m. id.
Ög.,vg.,nk. Nht. schur-stange.

Sköres·tönna, f. skörask. Sk.,hl.
Skyr-dosä, f. id. G.

Skör-stikka, f. brödkafle. Hs.

SKURR 2, skurra, s. skura 1.

SKURREN, adj. skygg, skuggrädd. G. Fn.
skjàrr; fht. scior; nht. schier. Jfr skyrrän.

SKURRÄ, v. n. 1 svänga åt sidan. G.
Ordet är troligen beslägtadt med skurra; s. skura 1.

SKURSET, adj. n. kyligt, ruskigt; om väder.
Ög. Skulset. adj. n. id. "Dä ä skulset i
värakta". Sm. Jfr. skur 1.

SKUR-SKÄRA SEJ, s. skugg-skära sej.

SKURTA, s. skirta.

SKUR-TAK, s. skur 2.

SKUR-TRAV, s. skura 1.

SKURV, skurva, s. skura 2.

SKURV, s. skórv.

SKURVE, m, bräderna i "stammpen", hvarpå
vattnet faller och drifver hjulet i en sqvaltqvarn.
Hl. (Värö).

8KURVER, m. 1) skurk, lymmel; 2) den som
vårdslöst förrättar göromål. Hl. (Värö).

SKURÄ el. skäurä (hårdt k), f. spade, skofvcl.
Deraf bak·skäurä el. bak-skurä<h1></h1>, f. spade, grissel,
hvarmed bröd insättes i ugnen. Moes.
vinþi·skauro, f. kastskovel; fht. scora, schora, f.;

schwab, schore. f. skyffel, spade; bay. schoren,
v. a. skyffla bort. Jfr det förlorade moes.
verbet skiuran, skáur, skurun, impellere, trudere.

SKURÄ, s. skjärå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free