Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SIV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
siu; fn. siau; fht., moes. sibun; nht. sieben; lt.
septem; lit. septyni; lett. septini; slav. sedm;
fe. seofon; e. seven; skr. saptan.
Sju-bor(d)a·eka, f. ett slags stor
fiskarbåt. Bl.
Sjunne·Hvór, ord. hvarsjunde. Hs.(Db.).
Sju-sóvare·dag, m. den 27:de juli; en
märkelsedag för väderleken. Allm.
Sjuttingen, m. def. hin onde. Allm.
Suttan, num. sjutton. Sm. Syttan, Sk.,hl.
Sutti el. sötti, num. sjuttio. Bhl.
Suttina, ord. sjuttionde. Hs.(Db.).
Suttna, ord. sjuttonde. Hs.(Db.).
At-sien, s. sid. 15.
För·seen, adj. försynt. Vg.
Gång·syn, f. I tales.: ”han har gång-syna
kvar”; säges om person, som är nästan blind,
men hvilken ser så mycket att han kan
vägleda sig sjelf. Hs.(Ljusdal).
O·för-siän, adj. oförsigtig; som ej ser sig
före. Vb.
ópp-syn, f. tillsyn. Ög.
ópp-syning, m. uppsyningsman,
polisbetjent. Ul.
O-synlig, adj. 1) oansenlig, mindre prydlig.
Fl. (Öb.); 2) ovanligt liten till växten; om
qvinnor. Sdm. O·söjn li, oansenlig, liten.
G. O neg.
O-synliger, adj. som lätt faller i ögonen;
som stöter synsinnet. V. Dal. O. intens.
Sekken’en (f. sekkane,n. sekken’ett),
sammandr. af: se hvilken, -et. Dls. I andra
munarter se’ken el. sekken (f. sekka el. sikka,
n. seket, pl. sekna), sikken’en (n. sikket’ett).
Sett (sedt) n. tran eller olja till lampor.
”Sedtet ä så dyrt i år”. Lyse-sedt, n. id.;
ljuse-sedt, n. talgljus. Sk.(Ox.,Skytts,Onsjö
m. fl.). Seennet, n. ljus, olja. Sk. (Ing.).
Seelse, f. tran eller olja till lampor. Sk.
(Onsjö). D. d. seelse.
Siar, m. åskådare, särdeles vid bröllop och
festliga tillställningar. Vb. Siare, m. id. Fl.
(Pargas); till·siare, m. Fl.(Lappträsk).
Sjå (ipf. sjådd el. sjådde, sup. sjått), v. n.
skimra, lysa igenom. ”Hä sjådd göning
grannkläninga hennars på unnerkjoln”, det lyste
genom hennes fina klädning på underkjortelen,
”Hä sjådd på månän”, det lyste på månen. ”Hä
sjådde på auga göning flora”, det lyste på
ögonen genom floret. ”Tyget ä tunnt å sjår i
göning”. Vb.,nb.,åm.
Syfta, v. a. 1 sigta. Dl.(Våmh.). Sypta,
id. Dl.(Elfd.). Fsv. sypta, syfta. Med. Bib,
1, 122.
Syn, utseende. Fl. (Ingo). Fe. sýn,
f. syn.
Synas (ipf. syntes). v. d. tyckas, täcka,
mena. ”Ja syns att dä ä bäst”. S.Sk. Fn.
sýnast; d. synes.
Synlig, adj. prydlig, vacker. Fl.(Qvark.).
Synt, adj. varse. ”Ji vort int synt’ä” jag
blef ej varse det. Vb.
Under-syn (n. -nt), adj. förunderlig. Jtl.
Under·syn, -a, f. något förvånande,
förundransvärdt ting. Jtl.
Under-seelig, adj. blyg. Sk.
Över-synt, adj. 1) som ser väl på långt,
men ej på nära. håll. Vg.; 2) mycket
öfvermodig. Ög. (Östkind); 3) som flöjer; om
kreatur. Ög.,sm.
Sjabbare, m. sölare. Sjabber, m. sjabbelin,
m. Götal.
Sjabberska. f. senfärdig qvinna. Sjabbekar,
n. Sk.: sjabba f. id. Götal.
Sjabbig, adj. långsam, sölig, som ej blir
färdig. Götal.
Sjabbigt, adv. långsamt, söligt. Götal.
Sjaffsa, f. våpigt och liknöjdt fruntimmer.
Götal. Sjåffsa, f. id. Ög.
Sjaffser, m. liknöjd oeh oordentlig karl.
Sjaffselin, m. id. Sm.
Sjaffsig, adj. våpig, oordentlig. Götal. Sjaffsed,
id. Sk.
Sjaffsigt, adv. oordentligt. Sm.,bl.
Sjåffs, n. långsam, tafatt rörelse. Ög.
Sjåffsa, v. n. 1 vara långsam och tafatt. Ög.
<poem>
SJAGGA, v. n. 1 vara senfärdig. S.Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
