Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - ROS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
456. Fsv. ropa, clamare. S.S. 1, 116. Birg.
Upp. 3, 42; ns. ropen; nht. rufen, id.
ROR-KULLTING, s. ro 1.
ROS, f. såsom i riksapr. 1) törnros; 2)
blomster. Fsv. ros, f. Legend, s. 441. Cod. A. 27,
f. 49 v.; fn. rós; lt. rosa. Deraf i munarterna:
Blå-rosig, adj. med blå rosor. Sm.
Däsme-ros, f. däsme-kattost: Malva
moschata, L. Ög. (enl. Linné).
Gubba-ros, f. hästfibla: Apargia
autumnalis. Vg. (Elfsb.). Jfr staduflur.
Gök-roser, f. pl. Orobus tuberosus. N.
Kl. (Gärdserums s:n).
Maj·ros, f. Primula farinosa. Vg.
Rosen-torn, m. vild törnrosbuske. Sk.
(Ox.). D. rosentorn.
Rose-säng, f. blomsterqvarter. Bhl.
Rose-kvarter, n. id. Vg.
Rosu el. rosut, adj. 1) rosig; 2) brokig. Vb.
Snäkke·ros, f. näckros: Nymphæa. Vg.
(Råda s:n). Egentl, näkke-ros, med s till
föreslag.
Åker-ros el. korn-ros, f. Ordet användes
om allahanda blommor bland säden, särskilt
blåklätt (Centaurea cyanus). Sveal.
O·rost, adj. n. orosadt, oberömdt, utan
skryt. Sm.,ög.,vg.
Roski, adj. rostig. Vb.
Roskäs (ipf.-ä), v. d. angripas af rost. Vb.
Róst-bunke, m. kärlet, hvari brygges. Vb.
Róste-kräkka (rósste-kräkka), f. ställning
att ställa bryggkaret på. Vg. S. kränka 1.
Róst-halm, m. sådan halm som lägges på
róst-klabben. Sdm.,ul. D. d. rostehalm.
Róst·klabb (pl.-ar), m. klufna träpinnar,
lagda hvarftals i kors öfver hvarandra på bottnen
af bryggtinan. Ofvanpå lägges halm (róst-halm)
och derpå maltet. Hela laget af róst-klabbar
kallas röste, m. Sdm.
Benvälls-rót, s. ben-välla, under välla.
Bön-rot, f. roten af gråbönan (Artemisia
vulgaris). Sm.
Drit-rot, f. blodrot: Potentilla Tormentilla.
Ö. Dl. S. drit.
Fet-rot, s. slige-rot.
Hålls-rot, f. 1) (i riksspr.) Aristolochia
Clematites; 2) alant: Inula Helenium. Sm
(Vestbo), hl.
Ill-rot, f. qvickrot: Triticum repens. Nk.
Hvit-rot, f. id. Sm. (Vestbo).
Karise-rot, f. stensöta: Polypodium
vulgare. Dl. Troligen en förvrängning af
lakritsrot, Hela örten kallas i några munarter
sötbräken.
Melkena·rot, f. roten af en art konvalje:
Convallaria multiflora, L. Sk. I några
munarter kallas örten kungs-konvalje.
Näkka-rot, f. spräng-ört: Cicuta virosa.
Vg. Buna-rot, f. id. Mp. Jfr Fries, bot.
utfl. 3, 214.
Rota-bagge (pl.·gar), m. kålrot, rotkål.
Vg. Detta vestgöta-namn har vunnit nästan en
europeisk namnkunnighet och är allmänt hos
engelska, tyska m. fl. ekonomiska skriftställare.
Rota-blöta el. rot-blöta, f. starkt regn
som tränger ända ned till rötterna af
växterna. Allm.
Rota-dryg, adj. tjock om gumpen; om
qvinna. Sm.
Rota·streta, f. rotsoppa. Nk.
Rot-hvalv, n. omkullfallet träd, som af
blåsten blifvit med roten uppryckt och genom
den medföljande samt vid roten fastsittande
torfvan bildar likasom ett hvalf. Sdm.,nk.,ög.,
hl. Rot·hvälvor, f. pl. rötterna som afhuggas
på ett sådant kullblåst träd. Kl. Rotä-hvälv,
f. det rum som uppkommer då ett träd blåst
omkull med roten. Nk.
Rot-låga, f. trädstubbe uti dymark. Nk.
(Kihls s:n).
Rot·mos, rot-stamp, m. en rätt af
sammanstötta rötter och potäter. Sm.
Rot-råg, m. ett slags höstråg. Sm.
Rot-vällta, f. ett med roten nerblåst träd.
Sm. (S. Vedbo, Östra h.). N. rotvelta.
Rotä-slä, m. snöplogformig släde med hög
bakstam till forslande af malm o. d. Nk.
Ryda (ipf. ryddä), v. a. rödja. N. G.
Ryddä, S. G.; rödi (ipf. röddä el. rödd, sup. rödt),
Vb.; röđji (ipf. röđjađ, sup. röđjađ), id. Dl.
I andra munarter säges rödde, röja, röa el.
rö. Fsv. ryþia; fn. ryđja, hrjóđa; n. rydje,
rya, ro el. røa; d. rydde. id.; fht. riutjan,
evertere, succidere; ar-riutjan, exstirpare (Graff
2, 489).
Rudde, m. upprödjad mark, nyodling. Ul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
