Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- PAL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PĀ-LEIT (— —), m. besvär, intrång (af eller
hos vänner). S. G. Paleit, n. id. N. G.
PALK, m. vattensjuk äng eller åker. Hl. (Torup).
PALL, m. afbilade ytan på timmer. Ög.
Palla, v. a, 1 borthugga ytan på timmer
utan att förskrä, v. a., d. ä. göra en skrädning
före den sista på en timmervägg. Ög.
Pall-hygge, n. den nedhuggning vid
ändarne af ett sågblock, hvarpå stocken ligger
under sågning. Sm.
PALLA 1, v. a. 1 lägga en sten fast och
jämnt, t. ex. vid gärdesanläggning. Bl.
PALLA 2, v. n. 1 begifva sig åstad i sakta
mak, trippa åstad. ”Pallra sej bórt, palla sej åv”.
Sk.,hl. Pallä, id. G. Pallra sej utav, Vg.;
pallra sej åstad, Sveal.; pela sej åsta, id.
Bl. Pallär (ipf. pallrä), id. Vb. Fn. pallr,
m. steg. Jfr pavla 2.
Pallta 1, v. n. 1) gå omkring, bort, gå
och stulta; eg. såsom ett litet barn; 2)
småspringa; säges ofta om tiggare. ”Han pallta
åv dit”. Allm. Paallt (ipf.-ä), id. Vb. ”Pallta
på”, springa fort. Ög. ”Pallta med, ómkring,
åsta”. Vg.
Pallta 2, f. liten stultandc flicka. Nk.
Pallter, m. 1) stackare, usling, som palltar
bygden omkring. Nk.; 2) liten stultande
gosse; smeknamn. Nk.,sm. Pjallter, m. id. Ög.
Pjallta, v. n. 1 1) gå med små, men täta
steg såsom små barn; småtrippa; 2) coire. Ög.
Pjällta, id. Vm.,ög.
Små-palltar, m. pl. småpojkar. Sm.
PALLA 3, s. pall.
PALLD,? Sta palld, 1) stå sitt kast. G. Stå
pall, id. Hs.; 2) vara rask, dugtig. G.
PALLDRA, pallra, s. pala 4.
PALL-GRÄS, m. fetknopp: Sedum acre. Sveal.
PALLRA, s. pala 1.
PALLT (pl.-er), m. 1) palta, slarfva, trasa,
söndrigt klädesplagg. Brukas mest i pluralis. Vg.,
sk. Palltär (def. palltän), pl. Vb.; pjällter,
pl. id. Sk.,bl.; pjällto, f. id. Fl. (Öb.); 2)
talesätt: ”ja har ingen palltä i den byken”, jag har
ingen del i den kinkiga saken. Sdm. ”Ja har
int na palor i bykje (utal. bytje) mä”, id. Fl.
(Öb.). Gl. sv. paltor, f. pl. söndriga kläder.
Sv. Bib. (Jer. 38: 11); d. pialt, slarfva, trasa;
d. d. palt, pålt, pjalt, m. stycke, del; nfris. palt,
m. lapp, klut (Outz. 2, 44); ns. palte, id.; moes.
plats, m. klut, lapp: ἐπίβλημα; fslv. plat, m.
pannus detritus, assumentum; pol. plut, m. lapp.
Klä-palltar, m. pl. gamla kläder. Öl.
Pallta på sej, v. r. 1 1) hölja sig i
trasiga kläder. Allm.; 2) taga på sig många
kläder, så att man ser oformlig och okostig ut. Vg.
Pallta-kalle, m. golfmatta af lumpremsor,
lasmatta. Sk.(N. Åsbo, Onsjö, Lugg.).
Kluta-kalle, m. Sk. (Frosta); kluta-krämmare, m.
id. Bl.
Pallta-krämare, m. lumpsamlare. Sk.
(Ing.). D. pialtekræmmer.
Pallter, m. en som är dåligt klädd. Sm.
Palltig, adj. uselt klädd. Allm. Pjeltro,
adj. Fl. (K., P.): pjeltot, id. Fl. (Nerpes).
D. pialtet.
Pāllt i hop, (ipf. palltä i hop), v. a
hopsamla, lägga i bylte. ”Pallt i hop sakrän
diin”! Vb.
Rynke-pallt, m. ett slags särk, som
qvinnor bruka under höstarbetet; nedre delen är
rynkad såsom en kjortel. Sk. (Ing.).
PALLT-BRÖ(D), n. bröd af mjöl och blod. Vg.
PALLT-FóRM, f. ett slags tjock mössa för
manfolk af ull och ullgarn; brukas vid fiske och
på sjöresor. Fl.
PALM (pl.-er), f. blomhänge på pilträdet
(Salix capræa). Detta är ordets inhemska
betydelse i våra munarter, men i riksspr. utmärker
det den tropiska och snbtropiska växtfamiljen
palmæ. N. palma, f.; d. d. palmer, f. pl,; ns.
palm (B. W. B. 3, 286), skott, palms; bay.
palm (Schmeller 1, 281), id.; fin. palmu,
blomhänge: fn. pálmr, m. palmträ.
PAMP (pl.-ar), m. 1) stort svärd, lång värja:
2) knekt, soldat: 3) knekt eller högt kort i spel.
”Stor-pampen, äkta pampen”; 4) stor karl. Allm. D.
d. pamper, m. tjock, fet karl, som är långsam i
sin gång; mht. pampa, stort svärd.
Pampa, v. n. 1 gå tungt och ovigt. Sdm.
PAMPEN, adj. uppsvullen. Sk. (N. Åsbo).
Jfr pampera.
PAMPERA, v. n. 1 visa sig stolt, ostyrig; om
hästar. ”Hästen pamperar”. Ög.,sm. D. d.
pampe, v. n. a) pråla med något; b) brösta sig;
om hästar.
PAMPUSJOR el. pampusjer, f. pl. 1) fruntimmers
skor. Sk. (Frosta); 2) klumpiga skor; sockor.
Vg. Pampysjer, pl. sämre skor, afskurna stöflor.
Sdm. D. pampusse (pl.-r), f. ”magelige tøfler,
især af blødt tøi eller klædestrimler” (Mlb.,
dansk ordb.); ns. bambuschen, pl. tofflor; frans.
babouche, f. toffel.
PANEL, n. dörr- och fönster-foder. Vb. Holl.
pannel, n.
PANK 1, adj. oböjl. 1) eg. (såsom i riksspr.)
utan penningar i kassan; 2) matt, uttröttad på
i krafter. Svea-, Götaland.
Panka, v. n. 1 1) göra konkurs. Ög.,ul.
Pankera, id. Nk.,hs. (Arbrå); 2) gå sysslolös,
vanka omkring utan sysselsättning. Sdm.
Pankare, m. landstrykare. Sm. (Vestbo).
Pankna, v. n. 1 blifva uttröttad. Kl.
(Ryssby s:n).
Ut-pankad, adj. afsigkommen, utfattig.
Sdm. m. fl.
PANK 2, n. allehanda saken. Pank (ipf.-ä),
v. a. lägga i hop, packa i hop sina saker. Vb.
PANKA 1, f. vägglus. Vägg-panka, f. Bhl.,
vg. (Vättle h., Elfsb.), nk. (Sörby).
PANKA 2, f. 1) årsgammalt svin, halfvuxet
svin. Ög.,vg.,bhl. Panke, m. id. Ög.,vg.
(Skarab.), sm.,hl. (Ljungby); 2) fig. liten
flicka. Sm. (Östbo).
Panker, m. liten gosse. Sm.
Panking, m. 1) halfstor gris. Sm.
(Sunnerbo h.); 2) liten, tjock häst; vanligen om
ölänningar. Nk.,vg.,sm.,kl.
PANKA 3, f. braksen-panka, f. liton brax,
braxen. Allm. Troligen samma ord som panka 4.
PANKA 4, s. pakka 1.
PANKE. m. fåne, narr. Hl. (Skummeslöf).
D. d. pianke, m.
Panken, adj. fånig, narraktig. Hl.
PANNA, f. 1) (såsom i riksspr.) ett kokkärl;
2) frons. Fn. panna, stekpanna; fht. panna,
phanna, f. patina, frixorium; n. panne, frons;
fsv. panna, f. lebes, sartago. Med. Bib. 1, 480.
Deraf i munarterna:
Hvirre panna, s. hvirra 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0524.html
