Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- O
- OLO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brakabuske, m. Dl. (Leksand); kassöta, f. Ög.;
kar ört, f. Sm.: al-gräs, n. Ul. (Rosl.);
elg-gräs, n. Sdm.; öl-gräs, n. Mp.;
Pers-messe-blomster, n. Åm.; mann-gräs, n. Bhl.;
mölta-gräs, n. Vg.; kall-gräs, n. Öl.; bytt-gräs, n. Hs.
OL·O(L)S, n. 1) eg. Ola Olsson; 2)
afträdeshus. Åm. (Stigssjö). Benämningen deraf, att
vanligen blott två runda hål finnas på sittbrädet.
O·LóV, n. brist på lof tillåtelse. ″Få olóv i
nattvardsskola″, icke blifva admitterad till
Herrans nattvard. Vm. (Norbergs s:n). Fn. úlof, id.
O-lovader, adj. utan lof eller tillåtelse.
Vg. O-lóven, id. Vl. Fn. ú-lofađr.
OLSA, n. propr. Olsson, Sveal. Jfr Rdq. 2, 152.
OLS-MÄSS. f. Olofs dag, den 29 juli. Vb.
Os-mässa, f. id. Dl. (Floda). ″Olsmässe-kälta
å Larsmässe-hatt, då tål gräs’t ba ett slag å en
datt″. Ordspr. Vg. (Fröskinds h.).
Ols-mässe-kroken, m. def. tiden kring
Olofsdagen, slutet af juli och början af augusti,
innan den nya rågen är skördad; brist på
födoämnen. Hs.—sk. ″Ingen gör gerna gille i
olsmässekroken". Ordspr. I Småland säges ock;
″Ola med sin knoga
Körer bonden på loga″.
Jfr Thor.
Ols-mäss-umbel, f. rölleka ; Achillæa
millefolium. Dl. (Mora).
OLS-SKOPÄR, pl. Geranium sylvaticum. Af
bladens skopform. Dl. (Lima).
OL-STEN, s. ol 1.
OL-STÄV. s. ord.
OLTIN, s. wällta.
OLU, n. propr., ett fruntimmers namn. Sk.
OLUN, s, ol 3.
O-LUND, s. lund.
O·LUSTI(G), adj. otreflig. ″Olustigt vär″,
otreflig väderlek. Vb.
OLVA, s. ulv.
O-LYINGS-ÖRA, n. 1) eg. olydings-öra; 2)
olydig menniska. Sm.
O·LÅTEN, s. latä.
O·LÄNDTER, adj. oländig. Nk.
O-LÄTE, s. latä.
O-LÄTT, s. let.
O-LÖGOM, s. ligga.
OL-ÖPEN, s. ord.
OM. ″Vara ōm″, vara sanning , vara
verkliga förhållandet. Bhl.
Ommä, adv. sannerligen, visserligen. ″Ommä
sä var″! ja visst var det så! ″Ommä sä jär″,
det förstås, ja visst är det så! ″Ommä jär ä
int sä″! sannerligen är det icke så! Vb.
óMA el. omma, adv. och præp. ofvan. Vb.,
åm. Fn. ofan.
Omma-boL, f. nederbörd. Jtl. N. ovabur,
åvabur.
ómma-del el. ómma-dail, f. öfverdel, öfra
delen. Vb.
ómma-dill, præp. ofvantill. Vb.,åm.
ómma-för, adv. ofvanför. Vb.
ómman-i, præp. ofvan i. Vb.
Ómman-ätt, præp. ofvanefter, ofvanifrån. Vb.
óMMEN, m. åska. Sk. (V. Göinge).
ómmena-regn, n. åskregn. Sk. (V. Göinge).
O-MAGA, comm. barn, öfvermage. Vb.
Umagje, m. id. Hs. (Bj.). Fsv. omaghi, m.
öfvermage. HL.; fn. ómagi el. úmagi, a) subst. m. ett
föräldralöst barn eller gammal bräcklig menniska,
som underhålles af fattigvården; b) adj. svag,
vanmägtig; n. umagje, m. barn, öfvermage.
O-maga, adj. barnslig, ej fullvuxen;
omyndig. Vb. O-mägu, id. Jtl. N. omagsleg,
liten, späd, svag.
O-maga-döme, n. 1) barnslighet, barnsligt
tillstånd. ″Vara i omagadöme″, säges om
gammalt folk, som blifvit liksom barn på nytt,
förlorat minne och tankekraft; 2) minderårighet. Vb.
O-maga·fora, f. barnsligt uppförande,
barnsligt handlingssätt. O-maga·fol. f. id. Vb.
O-maga-lónnom el. omagalundom, adj. och
adv. barnslig; barnsligt. ″Bära säg
omagalundom åt″. Vb.
O-MAGNAS, s. mage 1.
O-MAKA, omakliga, omaksam, s. mak.
OM-ALEN, s. on l.
O-MALI, s. mäla 1.
óMBUDS-MANN (ombóss mann), m.
förmyndare. Jtl.
O-MÉNS, adv. ändtligen. ″Han skulle oméns
gå dit″. Vm. (Bergsl.), ul. O intens.
óM·FARM (pl.-ar), m. omgång. ″Dä ha
regnat många ómformar″. ″Göra en omfara te″,
göra omigen, andra gången. Sm. Um-farm, m.
hop. Sm. (Vestbo). N. umfar, n. omgång, hvarf.
óMFER el. óm-för, adv. oförtöfvadt, genast.
Hs. (Ljusdal).
óM-FRAMT, adv. dessutom, särskildt. Jtl.
N. umfram, dessutom.
óM-GÅL, m. ring kring månen (gård omkring
månen), förorsakad af ljusstrålarnes brytning mot
dunstkretsen, då denna är tjock. Anses förebuda
nederbörd. Sdm. Jfr tungel-gard.
óM-GÅNGS-SJUKA. f. farsot. Hl.;
ómgångssjuka, ómgångssjuge, ómgångrsjua, ómgångssjyre</i>,
f. id. Sk. D. omgangs-syge.
óM·HUGS (ipf.-ä), v. a. sorgfälligt vårda. Vb.
Jfr hug.
óm hugsa se, v. r. 1 besinna sig, vara
omhugsam. Sm.
óM-HYGGELIG, adj. förekommande,
uppmärksam. Sk. (Ox., Ljunits h.). D. omhyggelig, id.;
fn. umhyggia, f. omsorg. S. hug.
óM-HJÖRNES, s. hjörn.
O-MINNE. s. minne 1.
O-MISSNÖJD, omistän, s. miss.
óM-KJERRANDE. adj/ ostadig: om vinden.
″Vinden ä ómkjerrande″. Bhl. Af kirra 1.
OMM, s. on 1.
OMMA 1, f. argt fruntimmer; skällsord. S. Sk.
OMMA 2, v. n. röka. Sk. (Onsjö). Jfr n.
ome. m. rök, lukt af något som brinner.
OMMA el. oma, v. imp. 1 mulna, skyna,
öfverdragas med skyar, ″drama ópp te regn. Dä
ommar i vester″. Sk. (N. Åsbo. Vemm.).
Vómma, id. ″Dä vómmar sej på himlen″. Hl.
(Ljungby). D. d. volme, id. Jfr skr. ambara<i></i>,
meln; gr. ὄμβρος , m. regn. S. ómmen.
óM-SINNAD, s. sinn 2.
OMMÄ, s. om.
O·MóRNÄ, s. móra 2.
óM-SAMS, adv. öfverens. Allm.
óM-SKóT, s. skjuta.
óM-SLAG, ómslåtta, s. sla.
óMSóNST, adv. förgäfves, förloradt, omintet;
ómsóns, Sk.; ómsyss, Ög.; ómsuss, id. ″Hä
gikk ómsuss alltihopän. Rejsa vahdt
ómsuss. Hela arvä hännars for ómsuss. Allt hä’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0515.html
