Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- M
- MÅS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om sorg, som genom tiden mildras. ”Dä mås
fälle åv’en”, det går bort efter hand. Ul. Mås
el. måas bórt, 1) id. ”Värken måddes bort.
Svullnaden mås bórt”¨. Vm.,vg.,hl.: 2) tvina bort,
långsamt aftyna utan märkbar sjukdom eller känd
orsak. Sm.,ög. Mås hän, småningom förtäras.
”Pängarne mås bórt”. Hl. Jfr fn. má (máđa
máđ), terere, adterere.
För-mås, v. d. tvina bort. ”Hånna förmås
på mej”. Deraf försmådd, adj. borttvinad. Ög.
MÅSA, måsabär, måsatov, måsserot, måstippa,
s. mósse.
MÅSA (ipf. o. sup. måsa), v. i. q. båssa.
MÅSA-RO, m. sopvrå vid spisel, der sopor
samlas. Vb. Måsa rå, n. id. Nb. (Cal.). S. ro 3.
MÅSKLYFT, måsfitta, s. mos.
MÅT, måte, mått, måttanfäl, måttas, måtte,
s. mjäta.
MÅT, s, måta 1.
MATA 1, v. a. o. n. 1 1) skära klent, tälja
dåligt. ”Han satt å måta”. Hs. (Db.). Meta,
skära. Hs.; 2) göra något sakta och småningom.
”Måta å påta”. Ög. (Ydre). Fn. meita (meitta,
meitt), v. a. skara; fht. meizan, meizzan; bay.
maissen, id.; moes. maitan, afhugga, bimaitan,
omskära; jfr mag. met, metz, afskära; metélek,
afskärning.
Bak-meta, f. baklår. Hs. (Db.).
Bring-meta, f. refbenspjäll. Hs. (Db.).
Kött-meta; f. kött-mäta, v. a., s. kyt.
Måt, n. smått, men idkeligt arbete. Ög.
Måter, m. dålig knif, knif som ej biter. ”Den
der kniven ä bara en måter”. Hs. (Db.). Jfr
fht. mezses, n. knif (Graff 6, 90): mht, mezzer,
n.; nht. messer, n. id.; bay. mátz, dålig knif;
n. mutel, m. liten knif; fn. meitill, m, mejsel.
MÅT(A) 2, v. n. 1 böra, nödgas. ”Han måtar
skåd ’et badfiskan i vakar väddre. He je int
na lostå ti måt”. Fl. (Qv.).
MÅVA, s. mopa.
MÄ 1, præp. med. Me, id. Allm. Fsv. mæþ;
fh. međ; fe. mid; fht., mht., nht. mit; moes. miþ.
MÄ 2, s. me 2.
MÄ, mäa, konj. medan, under det att. Sm.
Meja, id. Hs. (Db.).
MÄFFIKKA, f, 1) liten mage; 2) pudendum
muliebre. Sk. (N. Åsbo).
MÄ-FÄRD, f. medfart. G. Fsv. medhfærdh,
mædfærþ f. VGL. S.S. 1, 178; 2, 237; fn. međferđ.
MÄ-FÖLJE, n. 1) eg. följe, sällskap; 2)
hustru. ”Han har ett bra mäfölje”. Sm.
MÄGDE, n. pack, följe, samling af dåliga
personer. Åm.,hs. (Db.,Bj.),hj. Skójar-mägde, n.
id. Hs. (Db.).
MÄGNAS, s. mage 1.
MÄHÄ, n. & m. 1) dum, oduglig menniska,
tölp, våp. Allm. Ordet förekommer i denna
bemärkelse i Petri Erici postilla, s. 124; 2)
efterhängsen följeslagare, efterhängsen menniska. Vl.,
g.; 3) tafatt qvinna. Fl. (Nl.). Lapp. mähä,
lat oeh oduglig menniska; fin. määhä el. mähä,
mes, tafatt menniska; d. mehe.
MÄIGA, s. miga.
MÄIRA, f. vattenarv: Stellaria media. G. Nht.
miere.
MÄJ, 1 (pl.-ar), m. lie, som brukas till att
mäja säd. Mäj-lie, m. id. Ög.,bhl. D. d.
meielee, meille, id.; ns. mëje, f. ”die sense”
(Schambach, 132); nht. meeg, sädesskära. Befryndade
äro fn. mækir, mekir, m. ett slags svärd; fe.
mêce, m.; fsax. mâki, m.; fin. miekka; moes.
meki, n.; gr. μάχαιρα f.; ryss. mećy; ill.
mers, macs; slav. mekä, id. (KopTt., gl.).
Mäge-le,1 s. le 1.
Mäge-bom, m. skaftet på en skördlie. Sk.
(Ox.). Mäge-stake, m. id. Sk. (Onsjö).
Mäj 2, m. den bredd af ett sädesfält, som
man med lien afmäjar; en ”åm” afskuren säd;
deraf ut mäj, frå-mäj, m. när säden faller åt
afskurna åkern. Ög. (Ydre), sm.
Mäja 1, f. afhuggen säd, liggande på
marken. Kl.
Mäja 2, f. de träpinnar, som sitta i en
ställning vid ändan af en lie för att samla
vårsäden under huggningen. Vl.,bl. Mäje·re(d)e, n.
Bl. Böla, speda, f. id. Sk. S. le 1.
Mäje-kär (hårdt k), m. karl som mäjar säd.
Sm. Mäjare, m. karl som mäjar vårsäd )(
huggare, m. karl som mäjar vintersäd. S. Sk.
Fht. mâdâti; nht. mäher; ns. mëjer, maier;
holl. maaijer, id.
Maje-ti(d), m. skördetid. Sm.,sk. D.
meietid; nht. mähezeit.
MÄJ 2, s. me 1.
MÄJKE-DAG, m. onsdag. G. Fn. midviku-dagr,
m.; n. mekedag, mekdag, m. onsdag; midvika, f.
midvecka, midten af veckan; fht. mittawecha,
f. onsdag (Graff 5, 358); kärnt. mittak, m. (Lexer,
50); bay. mittiche, midche (Schmellcr, 2, 651);
swz. mäktig, m. id. (Stalder, 2, 194)
MÄK, s. me 1.
MÄKA (-a, -a), v. n. slå tunnband; barnlek.
Fl. (Nl.).
MAKK el mekk, -a, f. ylleskjorta. Vb.
(Lycksele). Troligen af fin. mekko, arbetares öfverrock.
MÄKKAN, s. me 2.
MÄKRÄ, v. n. 1 1) bräka: a) om getter. Jtl.
Mekkrä, Sdm.; mäkär (ipf. mäkrä), id. Vb.; b)
om får. ”Fåre mäkrar”. Fl. (Öb.); 2) säges
äfven om horsgökens gnäggande. Sdm. N. mækra,
bräka; d. d. mæggre; nht. meckern; lapp. mekot;
fin. mökötän, id.
Mäker-bäss el. mäkkel-bäss, m. enkel
beckasin, horsgök. Måsa-mäkkrå, m. id. Fl. (Öb.).
Lapp. meke, id. S. bäss.
MÄL 1, n. födslomärke, medfödt tecken på
kroppen. Vm.,sdm.,nk. Födelse-fläkk, m. id. Mora.
Deraf elds mäl, n. eg. eldsmärke; så kallas ett
brunt födslomärke och tros uppkomma, om man
i förtret kastar någonting mot en hafvande
qvinna. Sdm. Nht. mal, n. fläck; kärnt. mâl, n.
(Lexer, 188); fht. meila, f.; mht. mail; österr.
mail, id. (Höfer 2, 227); bay. mailen, f. pl.
hudfläckar; muetter-mailen, f. pl. moderfläckar (Schm.
2, 564); nht. muttermâl, n. moderfläck; fe. mâl,
mæl, n. fläck; skot. mail; e. mole, id.; moes.
mail, n.? fiäck, rynka; It. macula, f. fläck; skr.
mala, fläck, märke. Benfey 1, 478, 500.
MÄL 2, s. mala.
MÄLA 1, v. a. 2 1) tala. ”Kan du inte mäla,”
påg? Han kan hvarken mäla eller tala”. Hl.,sk.,
bhl. ”Mor mälte (el. mälade) um dä”. Sm. Melä,
G. Mjäla, Bhl.; möla, id. S. Sk.; 2) anmäla,
omnämna. ”Mäla viv”, i kortspelet marriage.
Ul.,bl. Mälla, v. a. 2, a) omnämna. S. Sk.; b)
meddela. Dls. (Tössbo). Fsv. mæla, mela, v. a.
a) tala, säga. VGL. GL. Didr. af B. 117, 20;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0483.html
