- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
402

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LID ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Äfven lit-köp, n. Bl. Ordet förvränges stundom
till liv-köp, n. Kl. Fsv. liþköp, n. dryckesgille
till firande af ett afslutadt köp. Biærk. R.: (af
liþ, fruktvin, moes. leiþus, m. id., och köp); mht.
litkouf, leikouf, leitkouf; nht. (dial.) leikauf; ns.
lidkôp; schwab, lidkauf, leikauf, leukauf (Schmid,
357); öfverlaus. litkup; estn. likops, id.

LIDLING, -en, m. liderlig, utsväfvande karl.
Vb. (Nordmal.). Smdr af liderling (af sv. liderlig,
adj.), eller ock står lidling i st. f. ledling, af
led, stygg, elak.

LIDÅ-KUPPÄ. s. lid 3.

LIFTING, s. lyfta.

LIGA, s. lika 1.

LIGGA (pr. ligg, pl. liggum, ipf. låg, pl.
lågum, sup. laiđ), v. n. ligga. Dl. Liga el. ligga
(pr. ligur, pl, lige, ipf. lag, pl. lagu, sup. ligi),
G.; ligg (ipf. låg, sup. lega, legä el. ligi), Vb.,
nb.; ligga el. lega (ipf. lå, lai, pl. luge, sup.
legat, liggat, ligget, lugget), Sm. I Stockholm och
kringliggande nejd heter supinum lågat. Fsv.
liggia (pr. ligar el. liggær, ipf. la el. lag, pl.
laghum. konj. laghi, sup. lighat); fh. liggja (ipf.
lág el. lá. sup. legit); fht. liggan; nht. liegen; fe.
liggan; liggëan; fsax. ligan, liggian; holl. liggen;
d. ligge; moes. ligan, ligga; jfr gr. λέγειν, ligga,
lägga: λαγϱός, läger (Hesiod.); n. säng;
λόχος, m. ställe der man lägger sig; bakhåll;
ἄλοχος sängkamrat, maka; lt. lectus, m. säng;
lex (gen. legis), f. lag; locus, m. ställe.

Hop-ligge, n. då fiskegarnen i sjön
hoptrasslas af strömmen. G. (F.).

Lag, n. A) 1) lager, en viss massa, som
ligger jämnt utbredd öfver en annan. "Móss-lag".
Nk., m. fl.; 2) det i lador inlagda höet eller
den otröskade säden, eller ock halmen deraf.
"Bär mäg hit’n knipp bothti halm-lage", bär hit
till mig en knippe halm af halmlaget! Vb.; 3)
så mycken på en gång utbredd sädeshalm, som
på en gång tröskes. Ul.; 4) sällskap, församling,
vanligen för kort tid eller visst ändamål. Allm.
Deraf grav-öls-lag, n. Vb.; gilles-lav, n.
gilleslag. Sk.: kåta-lag, n. de som bo i samma kåta
eller koja. Vb.; sómmar-lav, n. sammankomst,
som om sommaren hålles af ungdom
söndagsaftnarne för att roa sig. Sk. B) 1) sätt, skick,
beskaffenhet, egenhet. "Gódt lag te att feta".
Nk. "Hur te lags?" på hvad sätt? Ul. "Hästen
har dä läge att han skenar. Skenlag"; 2)
måtta. "Dä regnar mer än hov å lag". Hs.; 3)
sångröst; melodi. Hs. (Bj.). Fsv., fn., n. lag.

Laga, f. maka. "Säng-laga". G.

Lagd (def. lagda, pl. lagde, def. lagdán), f.
mindre rynka på kyrk-kjorteln. Lagderna gå
från linningen ned till den röda listen. Hela
kjortelns bakdel utgöres af sådana lagder, och
så fort kjorteln aftages genomdrages hela den
rynkade bakdelen mod trådar så hårdt som
möjligt att rynkorna må behålla sin form. Hs. (Db.).

Lage, m. 1) hylla, af bräder förfärdigad
ställning, hvarpå lin, malt o. d. upplägges i en
badstuga att torkas; lafve; 2) stort tråg, hvari
ler, kalk, grus eller sand arbetas samman till
murning och rappning. Ler-lage, m. Nk.

Lagg-so, f. gris-sugga. Vg.

Lagg-sugga, f. en sugga, som lägges till
eller behålles öfver vintern. Vg.

Lagle, adv. näppeligen. "Han kommer lagde
i da". Hs.

Lāg-mèltur, adj. lågmält )( haug-mèltur. G.
Låg-mjält, id. Vb. S. mäla 1.

Lagn 1, n. 4 stycken trådar i en väf, hvilka
läggas tillsamman och vexelvis gå på ofvan och
nedanom der insatta spjälor. Hs. (Bj.).

Lagn 2, n. ett på logan till tröskning utbredt
lager sädeshalm. Fl. (Ingo). Läggd, f. Sk.
(Ox.); legjer, n. id. Sm.

Lagn 3 (def. lagna, pl. lagne, def. laqnán),
f. bredt veck eller rynka på lagn-kjorseln. Hs.
(Db.). S. kjorsle.

Lag-sammer, adj. som är lagom; ordentlig
ordinär. Ul.

Lags-mann, m. bolagsman i handel eller
arbete. Hs. (Hj.). Fn. laqs-madr, m. kamrat,
stallbroder. Jfr Isl. Bib. Luc. 5, 10.

Läg-vattna, adv. då vattnet är lågt )(
haug-vattna. G.

Lava te, v. n. 1 1) eg. laga till (barnsöl);
vara hafvande och nära att föda; om qvinnor.
Hl.; 2) vara nära att kalfva. Sk. D. d. lave til.

Lavdera, v. n. 1 lägga samman matvaror
och penningar till majgille. Sk.

Lega, läga f. 1) synlig plats der någon
legat. Sdm.; 2) rum eller fläck, der ett djur
plägar att ligga; 3) afbalkning i ett svinhus. Nk.

Lègrä, n. eg. säng; läger. Undar-legrä, n.
def. brädbottnen i en säng. G. (F.).

Legu, -n, f. liggande säd, af regn eller storm
nedböjd på åkern. Vb., nb. Legä, f. id. "Dä
ä e stor legä i den der åkern". Sdm.

Lejda-korn, n., lejda-säd, f. af regn
nedslaget växande korn eller säd. Vg.–sk. "Lejdasä
gör ingen man arm". Ordspr. Sk. D. d. leiesæd.

Leje, n. ströhalm (under svin). Bl. Lejer,
id. Sk (Bjäre). Lägå, sväina-lägå, f. svin-läge.
G.; svin-lega, f. id. Sdm. D. d. leir; n. lega;
fn. leg, n. locus ubi quis jacet; lega, f. cubile,
lectus.

Lèktå, f. täcke på sänghalmen. S. G.
Läg-gitto, f. id. N. G. (F.). Fsv. legwita, f. ett
stycke vadmal eller lärft, som lägges i en säng
mellan halmen och sängkläderna. GL. Vat,
vet,
pannus.

Ligge, n. (def. liggnen). "Gå på ligge", sägas
drängarne då de på prof ligga hos pigorna. Hs.
Prov-ligg, n. id. Norrl.

Ligg-sjauk, adj. f. liggsjuk; om höna som vill
ligga ut ägg. G.

Lå, m. fördjupning i sjö. "Lån mellan
revlarne". Hl. (Skummeslöf). Fn. låg, f.
fördjupning, liten dal; gael. lag, log, fördjupning, göl.

Låga (pl. -gor), f. en i skogen, under jorden,
i myror eller på bottnen af sjöar liggande
kullfallen stam; nerblåst eller afsågad halfrutten
trästam i skogen: vindfälle. Allm. Laga, f. G.;
låg (pl. -än), f. Vb., nb.; lågo (pl. -r), f. id. Fl.
(Öb.); lejer, f. id. kullblåsta trän i skogen. Kl.;
deraf birk-låqa, björk-låga, ek-låga, fur-låga,
f. Kl.; läp-låga, f., läplåg-wið, m., s. laup;
skav-låg,
f. fäld och afbarkad tall. Hj. Fn.
lág, log, f. afhugget eller nerfallet trä: "log
heitir oc trè þat er fellr i skógi". S. E. 1, 410;
n. låg, f., lega, f.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free