Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- J
- JÅT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jåsug, adj. pladdrig. Hs. (Db.).
JÅTTRÄ el. jåttär, v. n. lalla som små barn.
Vb.
JÄDER, m. kant på en väf. Vm. Fn. jadar.
JÄKA, v. n. 1 skämta, raljera. Sm.
Jäker, m. en som ofta har onyttigt tal för
sig. Sm.
Jäkeri, n. skämt. Sm.
JÄKKEL (pl. -klar), f. oxeltand. Nb. (Cal.), vb.,
åm., mp., vl. Jäkksl (pl. -är), f. Dl. (Elfd.); jäsl
(pl. -är), f. Dl. (Våmh.); esl (pl. -är), f. Dl. (Mora);
akkslär, f. pl. Hj.; jäkksler, f. pl. Dls. Fn. jakksl
(pl. -ar), m. kindtand; n. jakle, jaksle, jæksle, m.;
skot. asil, asil-tooth, assal-tooth; e. dial.
assle-tooth (Grose), id.
JÄKLAS, v. d. 1 krångla. Hs.(Db.). Jfr djäkel.
JÄLDÄ, f. sto, märr. G. Fn. jalda, f. id.
Grettis saga. Kbhn 1853; 12:o, 49, 5. Kormaks
saga, 20 kap. 1 stroph.; e. jade, f. skinkmärr. S.
jälk.
JÄLET, n. def. den smala remsan på buken af
en sugga omkring spenarne; smältes och brukas
till ulesmullt el. vagnssmörja. Hl. (Värö). S. ula.
JÄLK, m. hingst. Vg. (Åhs h. i Elfsb.). Fn.
jór, m. häst; jálkr, m. snöpt häst; n. jalk,
jelk, m. id.; bret. éol, éal, m. föl; éalan el. alan,
v. n. föla; jađ, jô, comm. ridök; frans. dial. jojo,
häst; lit.jóju, equo vehor. Bopp.
JÄLLST, adv. heldst. Dl. (Våmh.). Älst, id.
Dl. (Mora).
JÄLSAM, jälsu, s. hejl,
JÄLSEN, adj. ängslig, rädd. Ordet brukas
heldst i nekande sats. ”Je e int jälsen jeg”,
jag är icke rädd. Jtl.
JÄLTA, v. n. 1 kälta. Hs. (Db.)
JÄMMER SI, jämmerdal, jämmerhank,
jämriger, s. jambar.
JÄMTER, s. jorta.
JÄNK, jänka, jänker, jänkjelig, jänkig, s. jamn.
JÄNKE, n. spöke. Vg. (Hof., s. 164). Jänkeri,
n. id. Sm. (Östbo). Skrifves måhända rättare
gänke, gänkeri, af sv. ganga, v. n. gå (igen).
JÄR, præs. af vara, v. aux. vara; esse. Vb.
Järsst, 2 pers. pr. sing. G. (F.). Jässt, id. S. G.
JÄRK (ipf. -a), v. n. klandra, gnata. Fl.
(Nerpes). Järga, id. Vm. Jfr fn. jargr, n.
JÄRMÄS, järmesam, s. jarma.
JÄRT, järtä, järmta, järva, järpter, s. jorta.
JÄRN, n. järn. Riksspr. Jàr, n. id. Hs. (Db.).
Fsv. iærn, iarn, n. a) järn; b) järnboja. S.F.S.
4, 111; deraf iarnblæsare, m. järnblåsare,
masugnsegare. VGL.; iarn boghi, m. järnboge
(hvarmed skällan bindes vid halsen på en ko). SML.;
iarn byrþ, f. järnbörd. ÖGL.; iarnbyrþa mal, n.
mål, deri sanningen borde utrönas genom
järnbörd; iarnhiul, n. järnhjul. S.F.S. 4, 510; iarn
hatter, m. järnhatt, hjelm. SML.; iarn huggin,
iarn hoggin, adj. huggen med (äggjärn). UL.SML.;
iarnstang (iarnstong), f. järnstång. S.F.S. 5, 28;
iærnbærgs malm, m. järnmalm. S.E.S. 1, 3 h.;
iærndör, f. järndörr. St. Rimkr. s. 194; iærnhæll
(iarnhal), m. järnhäll. S.F.S. 4, 419; iærnhalster,
n. järnhalster. S.S. 2, 21; iærnkædia, f.
järnkedja. S.S. 2, 89. S.F.S. 5, 28; iærnkætil, m.
järnkittel. S.S. 1, 260; iærnkæx, n. järnkrok. S.S.
2, 63; iærnlänker, m. järnkedja. Alex. M.; iærnrist,
m. järnrist S.F.S. 4, 343; iærnspiker, m.
järnspik. S.S. 1, 186; iærnspika stadher, m. ställe
hvarest en järnspik varit inslagen. Cod. A. 27 f.
133 v.; iærnsveppa, f. järnpiska. S.S. 3, 25;
iærnvigg, m. järnvigge. S.S. 3, 25; fh. o. n.
jarn; fær. jadn; d. jern; fe. iren, irene; e. iron.
Jar-skro, n. järnskrot. Skro-jär, n. id. Hs.
(Db.).
Järna, v. a. 1 järnbeslå. Nk. Fsv. iærna,
v. a. id.; deraf iærnader, adj (eller p.p.)
järnbeslagen. Kg. St. s. 209. S.F.S. 7, 79; n.
jarna, v. a. järnbeslå.
Järn-basing, m. järnknif. Kl.
Järn-brö(d), n. kakor som stekas på järn.
Jtl. N. jarn-brö(d).
Järn-gräs, n. Ononis arvensis. Vg.
(Gudhems h.).
Järn-ört, f. Capsella Bursa Pastoris. Dl.
(Hedemora).
JÄSA (pr. jäs, pl. jäsum, ipf. jas, pl. jasum,
sup. jäsiđđ), v. n. jäsa. Dl. Jäsa (ipf. jas, conj.
jase, sup. jässi), id. Hs.; esa (ipf. as, sup. essä),
id. Vb. Mht. gisen (jas, jâren, gejesen, v. n.
jäsa (Ben. 1, 535); fht. jesan (jar, jâr),</i> id. (Graff
1, 611); jfr gäras. Äro gas, gasig, gasa, sid.
230 härmed beslägtade? S. Rdq. 1, 157.
Jäse-mjölk, f. sammanlöpnad mjölk. Sm.
JÄSA, s. esa.
JÄSIKEN, m. def. hin onde. Mp. Jfr djäsinge.
JÄSK, m. ormbunke: Polypodium. Vb.
JÄSKA SEJ, v. r. 1 taga illa vid sig, jämra
sig, yttra oro (af vidskeplig bäfvan). Vm.,sdm.
Jöska sej, id. Sdm.
JÄSN, jässn, adv. en gång. Dl. (Mora, Våmh.,
Elfd.). Af dl. jen, num. en, fsv. sinn, gång: vicis.
S. sinn. D. d. jesind, adv. en gång.
JÄTA, jätå, s. eta.
JÄTTA, v. a. 1 samtycka, jaka. Bhl. (Vikorne).
Fsv. jata, jatta, jætta, v. a. a) bejaka, bifalla.
GL.; b) lofva. VGL. S.S. 1, 249, 252; fht.
gajâzan, v. a. bejaka, bifalla (Graff 1, 570); d.
jætte; d. d. jatte, id.
JÄTTE-KAST, n. forntida stenrör. Dls., m. fl.
JÄTTE-KÖRKA, f. eg. jättekyrka; så kallas
lemningarne efter forntida skansar. Sdm.
JÄTTER, s. jetter.
JÖRP, -ä, n., jörp, -a, f. 1) något hopblandadt
af flera slag (med bibegrepp af slask och smet);
2) illa lagad mat. Vb. Jörpa, f. gyttja, dy, blöt
jord. Kl. (Viske h.). N. gyrma, görme, f. grums,
dy, mudder.
Jörmig, jölmig, adj. grumlig, gyttjig. N. Hl.,
bhl.
Jörp-göra, n. slaskigt, smutsigt göra eller
arbete. Vb.
JÖSSE, m. hare, Allm. N. jase, m. id.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0330.html
